Liten och varm Bo

I morse, efter nästan en veckas feber, vaknade Bo med det sjukaste tillståndet hon haft. Nästan 41 grader varm och med ögon som rullade.

Så ofta när jag läser böcker på engelska och barn är apatiska eller sjuka eller slöa så skrivs det att ”she/he lolled her head” och jag får alltid upp bilder i huvudet när jag läser det. I dag var det som att jag såg bilderna framför mig på riktigt. Bossa lolled her head och var nästan inte med oss. Varm som en spis.

Nils tog henne till vårdcentralens drop in och febern steg – 41 nu – och det konstaterades att hon hade öroninflammation och hon fick penicillin. Och redan efter första dosen är allt så mycket bättre. Tack Alexander Fleming.

Briefade mamma och hon påminde mig om när jag var liten och hade superhög feber och vid något tillfälle, där i knät, hade frågat ”om jag fick ta med mig leksaker dit”. Såg ljuset i tunneln och så. Rys. Minns inte detta, men min mamma minns.

TA MIG I STÄLLET, TA MIG I STÄLLET, BARA MITT BARN INTE MÅR DÅLIGT.

Den starkaste känslan som finns.