Uppåt framåt

Gah, vad jag saknar att blogga. Men jag blir så där när det är något stort som hänt och jag inte kan skriva om det att jag inte kan skriva om något. Som när jag och Nils nästan krisade sönder för några år sedan och jag fick ta en paus på obestämd tid.

Nu har jag sagt upp mig och jag har inte riktigt fått prata om det för stora byrån som jag var (fortfarande är, ett tag till) anställd på. Eller, de sa att jag fick prata i egna kanaler, men att kunderna inte fick veta. Då ville jag säga – utan att låta förmäten – att det inte riktigt är så internet fungerar. Men det är svårt att diskutera ibland, så det var bäst att vara tyst här. Men nu kan jag prata, för nu vet kunder och så.
I alla fall. Orsaken till uppsägning är inget nytt jobb, utan att jag och Kajsa ska satsa på vår byrå Hellbjörn Schedwin. Vi fick det fina uppdraget att bli strategiska kommunikatörer för Fi Göteborg och då kunde vi inte vara kvar på byrån. Så vi sa upp oss. I ett möte, faktiskt. Det var riktigt filmiskt. 
I alla fall. Nu har jag väldigt mycket att lufta här. Det ligger otroligt långt från min natur att välja det ekonomiskt otrygga alternativet, när det finns fler än ett alternativ. Men jag var liksom tvungen. Livet är för kort för sport, som jag brukar säga. Men det är också för kort för att gå mot sina värderingar hur länge som helst.
Så om ett ganska kort tag har jag ingen lön (vi får betalt av Fi, men uppdraget är på 25 procent). Det är läskigt. Men å andra sidan kommer jag att ha tid att utveckla något jag tror på mer än jag trott på något annat förut. Och jag får göra det med Kajsa, som vill samma sak som jag och som kompletterar mina kunskaper på ett ganska fantastiskt sätt. Jag: journalist och copywriter med erfarenhet av projektlederi och press & PR-ansvar. Hon: AD och kreativ chef och van vid superstora projekt och att fronta mot kunder. Vi är ju som en hel byrå ihop. Tänker jag. Vi har gjort det här i 22 år, om man räknar ihop oss.

Hör ni hur jag försöker övertyga mig själv?

Tvivlen kommer, det gör de. Speciellt häromdagen när jag betalade månadens räkningar och insåg att det inte kommer att gå om vi inte drar in kunder ganska fort. Så det ska vi göra nu. Sedan vi sa upp oss har vi lämnat in en upphandling och vi har ungefär en miljon idéer. Hoppas bara att näringsliv och organisationer är redo för att jobba normkritiskt. Jag vill tro det.

Nu blir det kul. 

26 reaktioner till “Uppåt framåt

  1. Grattis! Det låter ju fantastiskt och spännande och modigt och inspirerande! Det här blir häftigt att följa 🙂

    Gilla

  2. Åh vad himla modigt och roligt! Hoppas alla vill jobba normkritiskt, det är ju åtminstone så det brukar låta utåt att \”de\” vill. Hör av er om ni vill ha ett funkisperspektiv på nåt också. 🙂

    Gilla

  3. Fy fasiken vad kul! Grattis! Här är en som sade upp sig för två år sedan och inte ångrat det en sekund. Visst har det varit ekonomiskt skakigt ibland, men så VÄRT det. GRATTIS!

    Gilla

  4. WOW SÅ HIMLA FETT, JÄVLAR VAD KUL!! Vad grymma ni är! Man ska gilla det man jobbar med, helt värdelöst annars ju. Och det här låter superkul och viktigt och som att ni är helt rätt personer för det. HEJA och GRATTIS!!

    Gilla

  5. Stort grattis till ett stort beslut! Kan inte föreställa mig något annat än att det kommer gå bra! Och blir den ekonomiska skakigheten för påfrestande så kommer du ju få nytt jobb på två röda om det skulle behövas. Heja du, heja kvinnor som vågar!

    Gilla

  6. Maria, det där var det mest fantastiska jag kunde läsa sista dagen som 34åring.Gud så modigt och otroligt spännande. Kommer följa er med stort intresse!Kram Guldet

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: