Fun for the whole family

I dag började vi med att åka till Mehringdamm för att möta upp med de nio franska scouter som ska bo i vårt hus. Trodde jag! Enligt AirBnB-konversationen skulle alla vara scouter och den jag pratade med var en vuxen man som hette Yannick, men det visade sig att det var Yannicks dotter som lånat sin pappas konto som ska bo i vårt hus. Hon är ungefär 17 år och reser med sina åtta kompisar som är i samma ålder och de undrade var i Berlin man kan klubba. Hmm, kunde hon väl ha sagt när vi mejlade? Hoppas att de inte pajar huset. I bild: Bo är trött på att vänta. ”Scouterna” var sena till mötet.

Sedan gick vi mot en 2nd hand-butik jag spanat in i närheten och på väg dit ramlade vi på den här: Checkpoint.

Ben blev paralyserad av dockorna. Bra butik. Hade enkelt slagit runt där ett tag. Men det går ju inte med barn. Ben blev för övrigt bajsnödig där inne och hon i kassan var vänlig nog att bjuda in oss till personaltoan. ”Men jag röker där inne”, sa hon oroligt och tittade på Ben. ”Oh please, that doesn’t matter, you’re so kind” sa jag, varpå Ben sa BLÄÄÄ när vi blev insläppta.

Sedan hittade vi till Colours, som jag ville gå till. Det ligger på en innergård.

En trappa upp …

… finns en STOR butik med väldigt mycket kul.

Man gillar ju kilopris. Dessutom var det happy hour när vi var där, så allt kostade 30 procent mindre. Coupon queens salute!

De verkade inte ha något emot röjiga barn där (älskar Berlin som sagt) och Ben hittade en festlig väska med spegel, så jag fick till och med strosa runt och kika i godan ro.

Det var en ovanligt rik second hand-butik och jag köpte en blus och en skjorta och fyra oanvända (men gamla) strumpbyxor för totalt 120 kronor. Eller en och en halv öl på Mosebacke.

Efter den goa upplevelsen tog vi lunch på ett mexikanskt ställe (tacolovers up in here) och där var servitören gullig och tog en familjebild.

Sedan gick vi vidare mot det stora målet med dagen. Ben gick mycket motvilligt med på att sitta i ergon. Han har inte suttit i den på superlänge och aldrig på ryggen, men vi tog med den hit och tänkte att den skulle komma till pass.

Och den VAR ju skön när man väl suttit en stund. Zzzz.

Vi tog en spårvagn till Prenzlauer Berg och hoppade av i ett område där de ambitiösa balkongerna avlöste varandra.

Målet var den här gamla kyrkan.

Den innehåller MACHmit! som är ett museum med kul för barn. Just när vi var där var det en utslätning om födelse och jag tror att Bo är inne i ett ägg här på bilden. Eller kanske en livmoder? Vi pratade så mycket om ägg och mens och spermier efteråt. Det var fint.

Det fanns massa pusselmöjligheter också. Här gör de garndockor.

Och så fick alla som fyllt fem klättra omkring i de här burarna.

Det var ju tråkigt för barnet som inte fyllt fem, så jag fick kvickt köpa en glass till honom. Och vettni då kom femåringen som ett skott!

Bo pysslade också en egen godisstrut. Det kostade två euro.

Men det fick det vara värt. Så mallig över struten som här är på ryggen, men som raskt fick åka ner i någons väska är det började regna. DEN FÅR INTE GÅ SÖNDER!!!

Sedan hände detta: vi gick på restaurang för att ge barnen middag och för att själva få dricka öl efter intensivt barnmuseum. Ben var först glad och VÄLDIGT bestämd över att han ville ha pasta carbonara (som Bo inte gillar) och inte bolognese (som Bo ville ha). Synd, eftersom de inte hade barnmeny men kunde tänka sig att splitta en rätt på två tallrikar.

När maten kom in blev Ben fruktansvärt upprörd över att han fått pasta carbonara och slutade inte skrika förrän vi flyttat tallriken till ett annat bord. Det enda han ville ha var melonen från min och Nils tapastallrik…

… till dess att han kom på att han VISST ville ha Bossas pasta. Om Nils matade honom.

Sedan bröt han ihop och ville ta av sig kläderna. Värt att gå på restaurang med barn, som blir panikhungriga och gör att man väljer första-bästa-ställe och sedan äter en sked. Dyrt var det också. Och så himla dålig mat.

Men men. På väg från vår uBahn-station hittade vi den här platsen och jag ville vara bussig och sa ”jorå, fem minuter går bra” fast det var över läggdags. Nils sprang i förväg för att köpa bröd och mjölk till kvällsmackorna, för jag kunde väl vara själv med barnen en liten stund. Vi var ju nära hemma och de var vi gott mod. DÅLIG IDÉ. Allt gick åt helvete, för Ben fick sand i skorna och föll in i akut övertrötthet och jag fick bära arga skrikräkan hela vägen hem medan folk tittade på mig med ömsom medlidande, ömsom misstänksamhet.

Sedan nattade Nils barnen och jag tog en promenad och satte mig med en öl och Hausfrau och det hade varit superfint om inte en man var alldeles för närgången så att jag fick gå. Män = sämst. Paja min egenstund. Grr. Brr. Hurv. Ledsen smiley.

Nu ska jag och Nils kolla Six feet under. Gör vi varje kväll här, när barnen har somnat.