Jag hoppas att jag en dag ska kunna knäcka nöten att tänka bort ångesten när jag vet vad den beror på. Det är ju egentligen superlyxigt att ha koll på orsaken, för oftast har jag inte det. Men nu är det PMS och jag vet att det kommer att kännas bättre på torsdag-fredag när det rinner till, men det hjälper inte. Inget tålamod med barnen (kastade Bens sko hårt i ytterdörren i morse när han gnällde över byxan/strumpan/allt), katastroftankar deluxe (mest över pengar och hur vi ska få det att gå ihop) och allmänt tvivel på framtiden med företaget, inkomster etc.
PMS:en bjussar i alla fall på att vara hyfsat förutsägbar. Desto värre ”försnack”, desto värre ångest. Den här månaden hade jag så mycket ägglossning att det blödde när äggröran skulle ut. Och den hormonella aknen ska vi inte prata om. Den var grov.
Men vad är en bal? Jag löser det bäst jag kan, med hushålleliga sysslor som att rota fram barnens alla vinteraccessoarer och tvätta dem. Städa ut olika skåp och fönstershoppa resor. Äta hela världen. Sådant.
Brad Pitt's armpit 
Också pms, också HEMSKT dåligt tålamod idag med barnet som plötsligt kom in i någon övertrött trotsgrej och nu ligger jag här i soffan och spelar: two dots. Relaterar!
GillaGilla
Önskar mig ett städinlägg! Är inte så städbenägen själv men njuter av när du detaljerat beskriver vad du har för dig (?!). Lite lärorikt är det också…
GillaGilla
Haha! Äggröran. Blä, fast så kul.
GillaGilla