Helgen i sex bilder

I går åkte vi på julmarknad på en gård i Fjärås. Det var en supermysig utflykt i teorin, men i verkligheten var det Tjolöholmgate*. Dyrt och trångt. Jättetrångt. Allt var slut, inklusive pepparkakorna, och på den enbilssmala tvåhundra meter långa och farligt branta uppförsbacken som ledde fram till julmarknaden skulle några hundra bilar mötas. Jag tackade livet för att jag inte satt bakom ratten och led med Nils och hans stress-svettiga uppsyn.

Vi fick i alla fall träffa tomten. Fast barnen tyckte att han var så läskig att jag fick gå fram och lämna önskelistan. Sedan skulle vi köpa pepparkakor, men de var som sagt slut. Mackorna också. Fick kall risgrynsgröt efter 20 minuters köande. ”Varför gör vi ens något?” frågade jag och Nils varandra. Blev ju iofs någon slags teambuilding av det.

Gud vad jag gnäller! Barnen hade det bra och det är ju vad som räknas. Även om Bo var besviken på de ”mystiska väsen” som utlovats. ”Det här är ju dockor, mamma. Var är de riktiga älvorna?”

I dag har vi stannat hemma och det blir sällan misslyckat. Vi städade (även barnen!) och hämtade jullådan från garaget och drack glögg. Samt bakade pepparkakor. Det årliga pepparkaksbaket = lackmustestet som visar om en har stora eller små barn. Mina är tydligen stora nu, för till skillnad från förra året gick det vägen utan ett enda skrikochpanik-utbrott.

Fast efter ett tag ville Ben bara göra bajshögar, i stället för platta kakor. Så han kanske ändå är lite young at heart fortfarande.

Jag har också hunnit gå på 35-årsfest där det fanns polaroidkamera.

*Flera midsommardagar när vi firat aftonen i Kungsbacka har vi lurat oss själva att det blir mysigt att besöka Tjolöholms slott. Det blir aldrig mysigt. Om man inte med mysigt menar att stå i kö för att få känna sig rånad.