Nyläst

Jag tror att det är att jag skriver saker jag bryr mig om hela dagarna nu, som gör att jag zonar ut på kvällarna och bara vill titta på Gift vid första ögonkastet Australien och dricka läsk. Eller jag tror i alla fall att det kan vara det som gör att jag bloggar så lite att jag inte ens skriver ett inlägg efter varje läst bok, som förut. Eller så är det att jag har barn som sover på nätterna och ett jobb som känns otroligt meningsfullt hela tiden. Då går det ju inte att sjunga lika mycket klagosång som back in 2010-2015.

I alla fall. Nu har jag samlat ihop till fyra böcker. Så här tyckte jag om dem:

Åh, den här hade jag så höga förväntningar på. Miniatyrmakaren av Jessie Burton. Den har liksom jämförts med Den hemliga historien och så har författaren vunnit massa priser för den.

Men den tog aldrig tag i mig. Visst, det var rätt spännande att få känna hur det var i Amsterdam på 1600-talet, men om man nu skriver en bok med inslag av magi (huvudrollspersonen får ett jättestort dockskåp som börjar spela spelet med henne) så kan man väl dra det lite längre, tänker jag. Eller borde jag hålla mig till Harry Potter? Jag kanske inte förtjänar Miniatyrmakaren.

Läs den här boken:

JA   NJA   NEJ

Den här däremot: Hustrun av Meg Wolitzer. Jädrar vad bra! Tog den på chans, från ”personalen rekommenderar”-hyllan på Pocket shop på centralstationen (den har ett annat omslag i aktuell pocketutgåva, hittade bara ingen bra bild).

Den handlar om en person som är gift med en mycket berömd författare. Deppigt att beskriva en huvudkaraktär som någons bihang, men det är vad hon har blivit. Efter ett liv i skuggan av det manliga geniet bestämmer hon sig, i ett flygplan på väg för att se maken ta emot ännu ett litteraturpris, för att ta ut skilsmässa. Sedan följer en rasande bra skriven historia om vad som ledde fram till den stunden. Från att hon träffar honom i college (han lärare, hon elev) fram till 60-70-årsåldern.

Pyttelite förutsägbar twist, men det gör liksom ingenting. Rekommenderar den varmt.

Läs den här boken: 

JA    NJA    NEJ

Och denna pärla då! Behöver jag ens presentera Män förklarar saker för mig? Nä, inte va?

Det enda negativa med den är att första – och bästa – novellen är så fylld av hemsk fakta att man nästan måste lägga boken i frysen ibland. Samt att några noveller där i mitten är ganska tröga och akademiska i språket.

Läs den här boken: 

JA    NJA    NEJ

Som ni ser heter den här boken ”Hemligheten” och har undertiteln ”Från ögonkast till varaktig relation” och ett omslag som gör att den ser ut som en riktigt fläskig självhjälpsbok. Och det är precis vad den är. Den handlar om hur anknytningen till de föräldrar man levde med som bebis och litet barn påverkar ens självkänsla och relationsskapande när man blir vuxen. Den ger också konkreta exempel på hur man kan göra för att bryta invanda mönster.

Jag hade fnyst åt den här boken och gått vidare om det inte hade varit för att Kajsa tryckte den i handen på mig. Men jag är glad att hon gjorde det. Det gick faktiskt upp några ljus för mig när jag läste den. Tror mig fatta varför jag tycker att jag är värd något först när jag presterat, till exempel. Och varför Nils så sällan berättar vad han känner eller vill för mig.

Den var intressant. Plus också för meditationstipsen i slutet av boken. Hjälpte mig i natt när jag vaknade och var orolig vid fyrarycket.

Läs den här boken: 

JA   NJA   NEJ

(Fast bara om man är nyfiken på ämnet.)