Inte utan min iPad

Annat som hänt: vi har infört skärmförbud till vardags. Alltså de får fortfarande titta på Barnkanalen på paddan till frukost och barn-teve till nattmackan, men de får inte sitta och spela om det inte är helg (eller vabb, herregud).

Jag älskar vad skärmarna gör för huslugnet och möjligheten för oss vuxna att ta tag i något som behöver göras hemma, men fy i mitt lilla helvete vad jobbigt det är att ta bort respektive skärm när det är dags att göra något annat. Det är som att det inte är värt det längre. Bryten vi varit med om under jullovet har varit outta this world. Så nu är det skärmfritt mån-fre och det är nästan som att barnen också tyckte att det var skönt när vi förklarade att ”då behöver vi inte ens fundera på telefonen och paddan de dagarna”.

Detta kräver dock att vi hittar på något för barnen att göra när den vuxne som hämtar på förskolan lagar mat. Nils lyckas ofta laga mat väldigt snabbt, men jag behöver minst en halvtimme. Under den halvtimmen är det så himla skönt att få vara själv i köket, tycker jag, med barnen sittande med skärmarna i vardagsrummet.

Men inte nu längre. Och i går testade jag att låta barnen få ”baka själva” medan jag rullade köttbullar och gjorde stuvmakaroner.

Fördelar med detta:

– Barnen var stundtals glada och lyckliga över att få baka själva.

Nackdelar med detta:

– De bråkade och skrek mer än vad de var glada.
– De klarade uppgiften att baka själva undermåligt.
– Kökets skick efter avslutad bakning. Herre. Min. Gud.
– Besvikelsen som uppstod när vi förklarade, efter middagen när de ville provsmaka, att de inte får äta kakor till kvällsmat.