Framtiden

I dag var det skönare än någonsin att sjunka ner i soffan vid På spåret med ett glas välfyllt rött. Den här arbetsveckan har varit helt tokig.

I går, till exempel. Stod jag och Kajsa på Pusterviks stora scen och drog en framtidsspaning med tema ”vikten av normkritik” inför några hundra i publiken som var där för att lyssna på olika aktörer som pratade om nya Göteborg. Låter ju som att man pratar om ”Nya Moderaterna” när jag säger så, men jag vet inte hur jag ska säga. Det är så mycket som ska hända i stan där jag bor de närmsta åren att jag får andnöd. 1 000 miljarder spänn ska investeras i en himla massa projekt som bland annat ska få centrala stan att växa till dubbel storlek. Hur är det ens möjligt? Vet folk om det här? Jag visste inte mycket mer än att ”det ska bli något med en linbana” innan jag blev engagerad i olika projekt och inbjuden att prata om vikten av normkritik vid stadsplanering.

Hallå – vi bjöds in för att tala om vikten av normkritik vid stadsplanering. Så himla fett. Kan knappt fatta.

Självklart var det fruktansvärt nervöst och jobbigt inför framträdandet och självklart kändes allt toppen och ”vi vill göra mer av det här” omedelbart efteråt. Och självklart har jag i dag haft massiva skamsköljningar när gårdagen kom tillbaka till mig (VARFÖR PRATADE JAG OM DET OCH DET OCH DET!!!) och jag har utbrustit NEJ högt i oväntade sammanhang för att jag påmints om att jag var inte bara personlig utan kanske även privat, där på scenen.

Men ändå. Så himla kul att vi får vara med om allt det här. Att vi får ifrågasätta och peta på olika saker. Och att vi är med i början av det som kommer att förändra staden där vi bor på ett dramatiskt sätt, under vår livstid.

Ps: lärde mig massa coola grejer av de andra talarna också. Som att de som går i grundskolan nu kommer att ha yrken som inte ens existerar i dag. I alla fall – hela – 65 procent av dem.

Ps igen: tillbringade i veckan också en heldag på ett stort företag där jag trodde att det var ok att ifrågasätta mångfalden i ledningsgruppen. De hade ändå poängterat att de har det nobla (mjaaa) målet med 35 % kvinnor i chefsroller inom några år och att de verkligen bryr sig om diversity.

Det föll inte så väl ut, om en säger.

”Det är visst mångfald i vår ledningsgrupp!”

”Men 86 procent är män och alla är vita?”

”Jag håller inte med.”

”…”

Mvh,

Besvärlig jävel for Life