Universum visade sin hand och skrattade så att hon fes

Här händer inte mycket, men jag är inte redo att lämna bloggen. Ingen lämnar bloggen.

Det är bara det att året har rivstartat något så inni. I höstas la jag och Kajsa ganska många av våra ägg i tre större ”det kan nog bli något”-projekt, varav inget ännu har blivit något (ett är stendött och de två andra väntar vi på). Det innebar low on the dineros och ganska mycket frustration.

Nu, däremot, händer så djävulskt mycket på en gång. Riktiga grejer! Godkända offerter! Superkul! Och … lite stressigt.

I morse konstaterade vi att de närmsta två-tre veckorna kommer att bli väldigt, väldigt arbetsintensiva. Det får bli kvällar och helger och familjen Hellbjörn får räkna med en frånvarande och disträ mammafigur. Men det ska gå. Om ingenting oväntat händer så kommer det att gå.

…

Snabbspola till eftermiddag/kväll. Introducing ”ingenting oväntat”: magsjuka. Än så länge bara Bo, men praxis säger att Ben inte är långt efter. Plus att hans förskola har en mycket strikt ”ingen i familjen får besöka förskolan om någon i familjen är magsjuk”, så nu står vab av båda barnen på schemat. Nils och jag delar.

Men … det ska väl gå … ändå?

Ps: jag vill inte bli smittad själv, tack, det hade varit så himla opassande.

Pps: hade också varit skönt om Nils inte blev sjuk.

Ppps: nu jag skriva offert och göra wireframes. Sedan ska jag gå och lägga mig med Harry Potter. Min go to-läsning när times are hard. Är väl fjärde gången jag läser om den bokserien.