Menå, detta inlägg kräver ju egentligen mer TLC än vad jag nu ger det, men jag hann inte i morse. Tog verkligen ingen bild på vad jag åt.
Men assåååå… vem hinner egentligen tänka på annat på morgonen än att ta sig igenom den?
*spolar tillbaka i tiden till innan jag hade barn*
Mm, det är 2007 och jag bor i Stockholm, i ett andrahandssvartkontrakt på Lundagatan. Jag har max fem minuters promenadväg till jobbet som ligger i Münchenbryggeriet, men fattar inte vilken ynnest det är, i en stad som huvudstaden med dess avstånd till allt. Det heter att jag är press- & PR-ansvarig för olika tv-program som MTG gör och jag hänger fortfarande med min dåvarande bestie och hans pojkvän Johan Hilton (as seen in picture) och jag åt maffiga frukostar.
Vilket var vad jag skulle komma till. Med tanke på rubriken.
I dag åt jag en tallrik fil klockan sju i all hast. Men då, på den tiden, var frukosten ett event. Jag gick upp vid åtta eller så, duschade så länge jag ville, rullade på deodorant och slog mig ner i soffan. Sedan satt jag med armarna över huvudet till dess att deon torkade. Fattar ni? Jag bara satt där och väntade och kollade på teve. Herregud, det kanske är vad jag drömmer om mest nu. Att få vänta ut deotorket.
Sedan åt jag väl något gott och läste tidning innan jag bestämde, helt själv, att det var dags att lämna hemmet.
Those were the days.
Tänk om man kunde samla ihop all onödig tid á la deotorktid och få tillbaks det retroaktivt nu? I SÖMN? Hellre det än lottovinst känner jag.
GillaGilla