Februarifoton #4 – en viktig lök

Oj, nu blev det fel ordning. Jag har råkat hoppa över #3 – mitt stök. Men nu har jag bråttom, för jag ska iväg på samkväm, och jag har inte förberett något på temat stök. Så det får bli i morgon. Här kommer i stället ”en viktig lök”.

Åh gud, jag får skamskölj när jag tänker på min mest avgörande lök.

Året var 2005 och jag skulle ta examen från journalisthögskolan. Jag visste att jag helst ville ha ett journalistjobb i Göteborg och jag visste att det var i princip omöjligt att få ett journalistjobb i Göteborg. Särskilt om man som jag inte hade gjort sin praktik på GP eller GT (jag praktiserade på Metro i Malmö).

Men så sökte jag ändå till Göteborgstidningarna och jag beskrev mig själv som en oerhört duktig intervjuare, som inte bara behärskade konsten att vara tyst och att alltid ställa öppna frågor, utan att jag också ofta tänkte på människan jag skulle intervjua som en lök, som jag långsamt skalade av, till dess att jag nådde kärnan och essensen av personen.

Det är så fruktansvärt pinsamt att jag skrev så.

Men jag fick jobb på GT och det ledde till ett vikariat på Expressen i Stockholm och det ledde till TV3 och det i sin tur ledde väl på något vis till att jag hade tillräckligt med erfarenhet för att kunna få ett jobb i Göteborg och flytta hem igen och på arbetsplatsen därefter träffade jag Kajsa och nu driver vi världens bästa kommunikationsbyrå tillsammans.

Så det var väl bra, det där med löken.

Men jag tycker fortfarande att det är pinsamt.