Jag har inte kunnat tänka bortom fredagen den 24 mars. Nu när datumet – som lyst rött och pulserande på insidan av ögonlocken den senaste tiden – är över kommer jag på mig själv med att fånle och tänka på hur skönt det är att det börjar bli vår. Att städa eller plantera om blommorna fyller mig med djup tillfredsställelse och jag tänker på olika projekt, typ slänga morotsfrön i pallkragarna, plocka ner lilla taket ovanför ytterdörren och äntligen rengöra det eller roliga kampanjer jag vill hitta på för FI.
Jag kom hem från Köpenhamn och den goa goa känslan jag haft när jag tramsat omkring med Nils i Danmark försvann så fort jag kommit in i huset pga ångest över husets skick samt fredagens kommande händelse.
Sedan i december, någon gång, har jag och Kajsa vetat att vi skulle stå på en av konserthusets scener och hålla ett 20 minuter långt framträdande, på engelska, på temat tabu. Det är en grej som heter Creative mornings, som kanske mest kan beskrivas som en lillekusin till Ted talks, som kommit till Göteborg och han som håller i det bjöd in oss.
Tänk att få en scen och en spridning (allt filmades och – när det klippts ihop – kommer filmen att delas av creative mornings-nätverket) och egentligen fria händer att hålla låda om något som känns viktigt. Förutsättningarna var ”håll er till en sak ni vill säga och håll det personligt”.
Givetvis ville vi prata om snippan. Och givetvis ville vi att det skulle bli bra, medryckande och helst oförglömligt. Så vi jobbade ”en del” med presentationen, om en säger. Och repade. Och blev nervösa. Och ångrade oss. Och kom på att det skulle bli roligt. För att sedan ångra oss. Och … ja ni fattar.
Säg att jag började fundera på patriarkatet (eller idén därom) för första gången lite trevande när jag var 10-12 år ungefär. Det här framträdandet var liksom över 25 års ackumulerad frustration som skulle ut.
Det blev … bra. Eller kanske till och med jättebra. Reaktionerna i salen var överväldigande. Det tjöts, skrattades och kippades efter andan. Alla 300 biljetter (det var gratis, men) hade gått åt och förutom massa ”branschfolk” satt mina föräldrar i publiken. Jag tror att jag gjorde dem stolta. Fast det kanske också var pyttelite svårt att höra mig fråga ut publiken om de känner till skillnaden på en vulva och en vagina samt jämföra min egen snippa, under uppväxten, med Lord Voldemort. Sägningen ”in my late teens and early twenties, other people had more of a relationship with my pussy than I did” kanske också var lite magstark för dem.
Men vad tusan! Ända sedan jag bloggade om mitt spruckna kön för snart sju år sedan har jag varit övertygad om att vi måste prata mycket mer om snippan. Och nu när den är under attack (jag kallade Trump för en rasistisk och misogyn idiot, undrar hur det flyger i USA?) är det liksom än viktigare.
I alla fall. Det var gött. Jag och Kajsa firade med tre lunchöl och en omgång Shuffleboard efteråt. Nu kan vi äntligen tänka på vad resten av året ska handla om.
Brad Pitt's armpit 
Låter magiskt! Heja er!! /L
GillaGilla
Låter fantastiskt! Du är helt grym, heja, heja! Finns inte hela filmen på framträdandet någonstans?
GillaGilla
OMG, låter som ett fantastiskt föredrag! Få bli dagens belöning att titta på när alla PM är lästa 🙂
GillaGilla
Grattis!! Så grymt. (Jag vill också gärna se hela framträdandet!)
GillaGilla
Jag säger som övriga: du är nog kanske den tuffaste jag vet + vill gärna se hela!
GillaGilla
Hurra vad ni är bra! Instämmer i vad som sagts här ovan; jag vill se!
GillaGilla
Ni är för snälla! Jag lägger upp filmen när den är färdig. Vet dock ej om jag själv vågar titta.
GillaGilla
Ssssshhhhhiiiiittttt vad coolt!
GillaGilla