Som på nittiotalet

Nils är telefonlös sedan några veckor tillbaka. Det för med sig mankemanget att jag blir någon slags sambandscentral för mer kommunikation än vanligt. Plus bökigt att jag är den enda i familjen som har tillgång till alla listor i wunderlist samt behöver agera väckarklocka för alla. Ovälkommen utveckling av familjens projektledarroll, detta.

Men en spännande grej är att jag och Nils inte kan nå varandra om inte Nils sitter vid en dator. Som nu. Jag skulle på jobbmöte i Majorna och sedan möta upp familjen i Färjenäsparken. Ingen dök upp på jobbmötet, så jag vände om och sitter nu och väntar i parken. Jag vet inte när Ben, Bo och Nils förväntas rulla in och jag kan inte ta reda på det. Jag kan bara sitta här i solen och vänta. Det är säkert nyttigt för min hjärna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: