Arga listan

Jag var lite arg nyss, för HBO Nordic la av när vi var mitt i senaste Game of thrones. Nu verkar det funka igen, så nu är jag superduperglad. Men jag tänker försöka minnas arg-känslan när jag går in i arg-listan som jag hittade hos Jenny.

Obehagligaste jag vet: 

Det som får mig så där ewww är stängda toaletter som avslöjar massa bajsränder vid öppning. Hände tre gånger i veckan på min förra arbetsplats. Städade alltid bort respektive lämning innan jag bestämde mig för att det fan fick vara nog. Givetvis mötte jag min chef på väg ut från det toabesöket. Annat obehag: smaskljud vid ätning, spottningar, människor som håller för ena näsborren och snyter sig genom att fräsa fritt, att gå i den där underjordiska passagen mellan centralstationen och t-banan i Stockholm.

Absolut inte min killtyp: 

Den där som skriver om sig i tredje person på sin LinkedIn-profil eller den som tycker att höjden av feminism är när kvinnor visar sig nakna ”på sina egna villkor” eller den som tänker att hela världen är hans och så tar han sig fram för att han tänker så och det funkar.

Absolut inte min kompistyp:

Hmm, jag vet inte riktigt. Hemskt nog de senaste åren så är det väl kanske den som skickar jättemånga tips på böcker att läsa, filmer att se, artiklar att läsa och sedan följer upp med frågor om vad jag tyckte. Jag hinner ju ingenting och får bara dåligt samvete för att jag inte tar vara på det som jag får. Mina bästa kompistyper nu är de jag kan prata whatsapp med helt kravlöst och/eller sporadiskt och samtidigt veta att när vi väl ses så är allt fint. Jag är verkligen ingen närvarande vän nu. Förlåt alla.

Sak som får mig att sluta vara vän med någon på Facebook:

Jag har nog bara tagit bort en person och det var för att relationen (kompis) tog slut och jag var så ledsen för det. Annars döljer jag.

Sak som får mig att ranta loss i kommentarsfält:

Nivån på min PMS.

Då slutar jag följa en blogg/ett instagramkonto:

Om det går från personligt till för reklamigt eller bara tråkigt (IMO).

Äckligaste mat jag vet:

Detta är kanske att betrakta som knepigt, men tårtor och mjuka kakor växer till svårsväljbara grejer i munnen på mig.

Äckligaste drycken:

Flädersaft, mjölk, porter/stout, drinkar med coca cola.

Blir arg på: 

Amen oviljan att kännas vid att det förekommer orättvisor för att man själv inte är utsatt. Har väl tagit upp Lotta Lundgrens sägning ett antal gånger nu, men att säga att det inte finns exempelvis en könsmaktsordning för att man man själv lever så jämställt är som att säga att det inte finns någon hunger i världen för att ens eget kylskåp är fullt av god korv.

Sämsta bok jag läst:

Jag tror vi behöver prata faktiskt av Jon Jefferson Klingberg.

Sämsta serien jag nyligen sett:

Jag kollar inte vidare på serier om jag inte gillar dem (till skillnad från böcker som jag har svårt att avsluta olästa). Fast nyligen såg jag alla avsnitt av Friends from college trots att den bara var mjähä. Andra säsongen av The Magicians var också rätt kass.

Sämsta karaktären i en film eller tv-serie:

Bara för att jag har det färskt i minnet så säger jag författaren i Friends from college. Han som gör dialekter när han blir upprörd. Så störig karaktär.

Sist jag ville ta till knytnävarna:

Det har jag aldrig tänkt på att göra. Har jag det inte i mig, kanske?

Sist jag skrek så skrek jag till det här:

Höjde rösten kraftigt mot min far pga det jag beskriver i förra inlägget. Kanske att jag även skrek? Annars skriker jag tyvärr på mina barn flera gånger i veckan. Jävlar vad de bråkar.

Fulaste plagg jag vet:

Alltså sådana där herrskor som liksom varken är sneakers eller ”sko-skor” eller sandaler eller träningsskor utan någon konstig blandning. Typ vanligaste skon jag ser på killar.

Det skriker jag när jag blir arg:

NEJ SLUTA! om det är mot barnen. Om det är för att jag slår mig eller kommer på att jag glömt något viktigt skriker jag nog oftast FITT! och sedan ändrar jag till något mer okej som fan eller helvete när jag kommer på att jag inte ska säga fitta.