Är kärleken villkorslös? Vi testar!

Ben Bubba Hellbjörn. I dag har du drivit din vessel of life till vansinnets rand.

Jag fick en heldag med Ben i dag, för förmiddagens läkarbesök (en av … kanske sju pågående remissbesök betades av i dag, hos ögonmottagningen på Drottning Silvias barnklinik) drog ut på tiden, så det var ingen idé att lämna på förskolan när vi var klara.

Det är en knepig tid nu, där ingenting är bra när Ben är med mig. Samtidigt vill han allra helst vara med mig hela tiden. Ni vet, den där svårförståeliga ekvationen. Ska inte tjata ihjäl mig om det, men jag är väldigt glad att Ben ska bo i Värmland hos mormor och morfar nästa vecka. Det vill jag ha sagt. Det är nog bra för alla inblandade.

För minnets skull vill jag föra till protokollet att Bens syn är bra, hurra, och de ser inget akut operationsbehov. Myomet han har haft i vänster öga sedan födseln har inte förändrats nämnvärt och så länge ögat inte är rött så är det ingen fara. Skönt att slippa ännu en narkosoperation den här hösten. Nu har han fått tid för att kläppa mandlarna i oktober (hurra igen).

När ögat skulle fotograferas funkade inga av doktorns och sköterskans trix. Ben gick in i arga räkan-mode och tryckte förtvivlat sina nävar över ansiktet. De kämpade på ett bra tag och sedan lämnade de rummet och mig med kameran. Lyckades efter en övertalning som nog hade låtit ganska intressant för en utomstående (och som ledde till löfte om både godis och glass) ta några bilder som imponerade så mycket på personalen att de tyckte att jag skulle börja jobba där.

Nu sover barnen och jag ska walk den här dagen off innan jag fortsätter med tvätt och så vidare. Det är bra att ha små barn, för då har man inte så mycket utrymme för ångest.