Öron, näsa, hals. Huvud, axlar, knä och tår.

Nu tror jag inte att alla nästantiotusen människor som läste mitt förra inlägg är återkommande besökare, men jag blev lite tongue tied av att det blev så rekordmånga läsare. Brukar aldrig Facebookdela inlägg från bloggen, för vem är jag att förhäva mig, men nu fanns det ju en hashtag. Och vissa saker måste det bara pratas om.

I alla fall. Här kommer ett helt annat inlägg. En Benniferuppdatering.

En dryg vecka efter operationen känns han helt återställd. Jag sov bredvid honom, livrädd för att såren skulle gå upp under natten, måndag-fredag förra veckan. Men redan på tisdagen var han liksom pigg och glad och hade en helt ny aptit. Han ÄTER nu. Han har inte fått äta något hårt än, men uj vad han bälgar i sig mjuka pannkakor, mannagrynsgröt och glass. Och han pratar bättre – redan – och han snarkar mycket mindre och han har inte haft några nattliga andningsuppehåll.

Jävlar alltså. Nu vänder det. Älskade älskade person, att vi inte fick det här gjort tidigare, va?