Förra torsdagen skrev jag ett inlägg under hashtaggen #IworkedThere, som en förlängning på #metoo. I fredags började de trilla in, meddelandena från tidigare kollegor som fortfarande jobbar där. Stämningen på kontoret var tydligen påverkad. Många var arga.
Och det är bra, såklart. Att det blir repressalier för en person som sexuellt ofredar andra och bidrar till att skapa en otrygg arbetsmiljö.
Men varför sker detta nu och inte för fyra år sedan, då vi anmälde? Jo, men det handlar givetvis om att ledningen är rädda om sitt rykte. Inte för att sexuella trakasserier ägt rum.
Det är så jävla deppigt. Men också olagligt. Jag visste inte det då, när vi anmälde, men så här står det i diskrimineringslagen, kapitel två, paragraf 3:
Skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier
Så. Too little too late, hörrni. Och om ni är så rädda om ert rykte så är det en piss i havet att offra förövaren tre år efter att anmälan gjorts. Folk förstår att ni gör detta enbart för att save face.
Tips på väg framåt:
– Låt även HR-chefen göra offentlig avbön och äga sina misstag.
– Sätt alla i ledningsgruppen på utbildning om sexuella trakasserier.
– Skapa ordentliga policys kring sexuella trakasserier och gör det allmänt känt hur man ska gå till väga om man blir utsatt.
– Skänk pengar till en organisation som tar hand om offren för sexuella kränkningar. Som till exempel Tjejjouren väst. Gör det nu.
Trevlig helg!
Brad Pitt's armpit 
Skönt med upprättelse men HELT SJUKT att den inte kom när ni anmälde. Vad kan ha belyst frågan annorlunda flera år senare undrar en ju? (Inte, pga risken för offentlighet uppenbarligen). Så illa. Så ledsen att du behövt uppleva detta.
GillaGilla
Word. Kloka ord.
GillaGilla
Heja, heja dig!
GillaGilla
Så skönt att förenkla sanningen.
GillaGilla
Delseger ändå. Samt håller med, too little..Undrar vad Anonym här ovan menar?
GillaGilla