Skagen över dygnet

Jag har aldrig sett Bo så besviken som när helgens Kolmårdentripp blev inställd. Vi skulle vara där tillsammans med mina föräldrar + min bror med familj = Bossas kusiner och det var liksom LIVETS resa. Och så blev det inställt pga sjukdom. Och då hade Bossa redan packat och då hjälpte det inte att vi sa att resan kommer att bli av, ”bara inte den här helgen”.

Och visst, livet är fullt av besvikelser och det hade hon kunnat tugga i sig, men jag ville så gärna skaka om henne med något kul att jag kompenserade med spontan överraskningsresa till Danmark. Här står vi och väntar på att få cykla ombord på Stena Danica. ”Det finns ingen cykelskylt, mamma”, konstaterade Bo när vi skulle välja fil bland bilar och långtradare. Knäppt ändå. Det är liksom världens härligaste grej att kunna cykla över sundet och sedan vidare, men det uppmuntras ungefär noll procent av rederiet.

 Vi fick åka på sist. Efter att alla långtradare tuffat på. Ben var iofs vid gott mod.

Väl ombord spexade vi oss igenom överfarten. Det var så mycket folk på färjan att vi inte vågade lämna våra platser när vi väl hittat stolar och bord.

Sedan hamnade vi i helvetet. Eller på lastbilsdäck med ingen möjlighet att ta oss därifrån. Sist vi gjorde det här, med cyklar till Danmark, fick vi köra av först, men nu fick vi vänta på att alla lastbilar åkt av. Cirka 30 minuter med stora fordon delvis på tomgång, ledsen smiley. Ben kröp in i sitt skal och slöt sig. Bossa sa att ”nu dör jag nog, mamma”, pga lukten, ljuden och avgaserna. Kom igen, Stena Line. Ni har ju världens bästa koncept för hållbar och härlig semester. Varför hatar ni cyklister? Ge cyklar en egen ombordkörningsfil och en dedikerad cykelparkering i färjans för och jag ska reseblogga skiten ur all potential det finns i att kunna cykla sig till Nordjylland från Göteborg.

 Jaja, till slut kom vi fram till Frederikshavn.

Vi tog tåget till Skagen.

Så mysigt att ha med sig cykel ombord.

Väl framme checkade vi in och cyklade till stan där jag insåg att JAG var jättehungrig, så vi hoppade in på första bästa. Att Ben var på riktigt risigt humör kopplade jag inte till att han kanske också var jättehungrig. När ska jag lära mig att barn inte säger till när de är hungriga? Har ändå haft barn i sju och ett halvt år.

Allt blir bättre med pasta. Sedan gammalt. Obs att stället vi hamnade på var riktigt bra. Tur, för det låg som på ”Avenyn” och såg inte mycket ut för världen. Men pizzadegen var liksom seg och tomatsåsen god och det var bara väldigt bra. Och barnen rensade tallriken (köper bara en rätt till dem när vi går ut because…) så det blir högsta betyg för stället.

Sedan blev det lite tråkigt, för karamelleriet (där man skulle få se hur godis görs) stängde 15, trots att Google sa 17, men vi hittade en bra lekplats som kompenserade. (Gud, ”hittade och hittade”, jag hade givetvis scoutat ut den i förväg.)

När de inte slår varandra leker de gärna med varandra nu. Det är, för mig, fruktansvärt fint att se.

Det bästa med lekplatsen var när Ben upptäckte den här och kom på att han skulle ”gunga mamma”.

Ej mig emot, så att säga. Zzz. Tråkig grej är att jag blev råförkyld i går (classic när det blir ledig dag efter mycket jobb). Så alla chanser att få horisontella sig lite tas emot, ja tack.

 When in Denmark blir det ju givetvis en del danska Stöl också. Det vill säga en helt vanlig 75-centilitare.

Vi avslutade dagen med att vilja gå till hamnen och äta middag, men de mest viljestarka ville hem till hotellet. Så vi köpte kvällsmat på Lidl i stället.

Här är min vy när jag cyklar bakom min familj. Nils har stora ryggsäcken och Ben där bak och agerar draghjälp för Bo när det är uppförsbacke. Han kämpar.

Vårt hotellrum var mer som en lägenhet. Med balkong!

Här sov barnen. Eller, de började sova där. Bo drömde mardröm om Sommarskuggan och kom in till oss och då bytte hon och jag plats.

Jag och Nils (började) sov(a) i bäddsoffan i andra rummet.

När barnen somnat fick jag sitta på nämnd balkong med uppföljaren till förra årets bästa bok Björnstad. Jag trodde inte att jag skulle gilla Fredrik Backmas böcker pga hans blogg och krönikor (hej, jag är en klumpig pappa och min fru fixar allt), men så rekommenderade Jenny Björnstad och då ville jag läsa och helvete vad bra det är. Även denna.

 Dagen efter kollade vi in hotellområdet. Kan tänka mig att åka tillbaka i sommar.

Barnvänligt deluxe.

 Hotellfrukosten ingick inte och var jättedyr, men det fanns å andra sidan miniförpackningar med Nutella.

 Vi hann med ett biljardgame innan vi …

 … packade ihop oss och hoppade upp på cyklarna.

Den här gången fick vi gräddfilen till färjan.

Vi och ett gäng mc-knuttar fick vänta i särskild fil, med toa och möjlighet att gå inomhus.

Det var ”barnens båt” med extra mycket barnunderhållning på Stena Danica, men det roligaste var  en myra i ett fönster.

”Vänta nu utanför toaletten när mamma kissar.” Kom tillbaka till detta.

 Ben betraktade tumlaren Happy på bekvämt avstånd.

Vi testade den tropiska baren The Reef och njöt av hur det känns när barnen går in i sina skärmar. Ändå lite skärmtid den här resan. Varför känns det som att man ”köper” sig skärmtid när man lyckas underhålla barnen utan iPads?

Mycket bra tur. Känns som att vi var borta längre än ett dygn.