Det är ju omöjligt att veta säkert innan man är där, men jag tror att jag har varit ytterst nära att bli en pinne i ”duktig flicka bränner ut sig”-statistiken den här våren. Känslan som jag beskrivit som att ”hjärnan brinner” har eskalerat i frekvens och under någon vecka brann det varje vaken timme. Jag har tappat närminnet, fått synrubbningar och varit extremt lättirriterad. Särskilt med barnen. Fan vad dålig jag varit med dem. (Nu tänker jag på att en vår är en jättestor portion av deras livstid och det ger mig mer ångest.) Ångest ångest, jag har typ blivit van vid klumpen i svalget och trycket över bröstet. Har även haft några panikångestattacker varav en inför barnen och jag har inte kunnat sova.
Så. Allt det där har hänt och jag vet vad det beror på. Jag kan inte driva företag samtidigt som jag konsultar som copywriter nästan heltid på en annan reklambyrå samtidigt som jag driver en valrörelse och är pressekreterare för ett politiskt parti samtidigt som jag sitter i styrelsen och är kassör för ett föräldrakooperativ samtidigt som jag försöker sköta om ett hus samtidigt som jag har två små barn varav ett utreds för autism.
Det går inte, det hör jag ju. Och jag vet att ni vet och jag vet att ni skulle säga SLUTA NU om jag hade bloggat om det här, för ni är smarta och kan en massa om psykisk ohälsa och utbrändhet.
Men samtidigt har jag känt att jag inte har kunnat (jag vet att det är så ”alla” säger innan de går in i väggen, men) ta bort något. Jag har inga sparpengar och jag kan inte som en anställd sjukanmäla mig med 80 procent av lönen, så jag är beroende av att det hela tiden går uppåt framåt med företaget. Vi måste fakturera så att vi kan plocka ut den summa som gör att vi kan betala alla räkningar och lån, samtidigt som vi ser till att göra så mycket utåtriktade aktiviteter att vi får in nya uppdrag och har något att göra även i höst.
Vi är bara två och om jag sjukskriver mig (vilket kanske inte ens skulle gå, eller så skulle det ta flera månader att få igenom en sjukskrivning och var kommer pengarna från under tiden?) då finns kanske inget företag mer.
Och ja, jag har klart blivit påverkad av att ha läst Fattigfällan, men det ÄR svårt att driva eget och inte oroa sig över att bli sjuk och hamna hos Kronofogden. Eller för mig är det svårt.
Och det här med barn och hem … jag har fått så många tips om att skaffa städhjälp, hyra barnvakt osv. Det finns inte pengar till det. Och det finns inga släktingar i Göteborg. Så är det bara. Och att vara med i ett föräldrakooperativ innebär mycket jobb och det går inte att bara byta till en kommunal förskola mitt i en termin. (obs att det inte bara är jag i familjen som lägger tid på kooperativet, Nils representerar nu vår familj i samverkansgruppen).
GUD vad jag ursäktar mig.
Jag har i alla fall en läkartid i morgon och då ska jag säga ungefär det som står här ovan, fast med mest fokus på symptom och inte på orsak. Så det här inlägget blir som en generalrepetition. Usch, jag är nervös för att träffa läkare. Sitta där och vara en klyschig slutkörd småbarnsmorsa. Men samtidigt måste jag komma till rätta med åtminstone sömnen. Mitt mål med morgondagens besök är Imovane på recept.
Förutom fyra terapeuter har jag i mitt liv testat följande:
Atarax
Stesolid
Citalopram
Propavan
Imovane
Det enda som hjälpt är Imovane. Kan oftast somna på dem. Hoppas på en stor ask i morgon.
Ps: jag har nu slutat konsulta på den andra byrån och jag är – sedan förra veckan – inte längre kassör för kooperativet. Så det är en lugnare tillvaro i görningen. Dock är besvären fortfarande kvar och väldigt ”lättväckta” så att säga (särskilt ångesten), varför jag nu uppsöker läkare.
Brad Pitt's armpit 
Förlåt om jag förstör nu, men vill bara säga att du ska vara SÅ JÄVLA FÖRSIKTIG med Imovane. (Vet inte om du har läst, men min mamma har fått dessa utskrivna i fem år (vilket i sig är så jävla sjukt för de får bara ätas ytterst kortvarigt) och det finns en teori om att de har spätt på hennes psykiska ohälsa enormt.)Så bara, var försiktig.
GillaGilla
Stor igenkänning på hur du känner med stressen. Det jag också upplevt i mina värsta utbrändhetsfaser (aldrig varit sjukskriven för det men ser i efterhand att jag borde ha varit det) är att kunna/våga/orka prioritera bort något är typ helt orimligt? Min hjärna som vanligtvis är en mästare på sånt KAN ej under stressperioder. Har velat slå alla som säger att jag ska välja bort. Hur ska jag välja bort? Men! Det kluriga är ju att om man inte tar tag i det så kanske man tvingas välja bort allt (sjukskriven mot ens vilja liksom). Sån jälva pest eller kolera? Okej förlåt för opepp inlägg. Ville mest ge lite igenkännings-kommentar.
GillaGilla
Lergigan har räddat mig, men då hade det allra värsta blåst över. Med Lergigan blir jag mindre ångestfylld, och får mer sammanhållen sömn.Din situation låter förskräcklig. Jag önskar dig allt gott.
GillaGilla
Hej Vilken otroligt svår situation du befinner dig i och vad bra att du tar hjälp. Jag gick in i väggen förra året, träffade en läkare som sa till mig på skarpen och ordinerade sömn och sjukskrivning. Jag tog sjukskrivningen i handen men tänkte att no way att jag sjukskriver mig såsom det ser ut på förlossningen i sommartider men när jag gick ut från vårdcentralen och läste vad han skrivit så insåg jag att min situation var helt befängd och gick raka vägen till chefen och lämnade pappret. Jag gjorde som han sa och sov i en vecka och sedan kunde jag gå tillbaka till jobbet efter 6 veckor. Vad jag menar är att en sjukskrivning inte alltid behöver betyda att du ska vara borta ett år. Din kropp och hjärna måste vila nu ett tag och det är bara så. Jag hejar på dig jättemycket och hoppas så himla mycket att du ska få må bra snart. Det kommer bli bra…på något sätt. Stor kram
GillaGilla
❤❤❤
GillaGilla
Risken om du fortsätter på samma sätt är att du kraschar fullständigt och inte kommer ur sängen jättelänge och återhämtningen blir långvarig. Var rädd om dig ❤ ❤ ❤
GillaGilla
Vad alla andra säger! Och om det inte går att känna vad du kan skala bort så skala bort allt som inte är barn eller direkt lönegivande. T ex politiken. Sluta vara pressekreterare och driva en valrörelse t ex. En av duktig flicka-genens vanligaste känsla är ju den av oumbärlighet men det är ju inte sant i verkligheten. De enda som faktiskt behöver-behöver dig är du, din man och era barn. Det finns alltid andra som kan göra jobbet (även om det inte blir som en själv hade gjort). Jag har insett att jag balanserade på gränsen och jag är för alltid fucked.
GillaGilla
Det är så svårt att sätta stopp när tåget rullar i 190 knyck och det känns som om man är den enda som kan styra upp allt. Men som Linn här ovan- skala bort allt som inte är familj eller lön. Blir man sjuk så hjärnan lägger av och kroppen bara inte kommer upp ur sängen är återhämtningen låång. Och ens kapacitet blir kanske aldrig den samma. Hellre sjukskriven en kortare period, återhämtning och sömn är nyckeln. Hoppa av politiken genast! Det är ju valår och det kommer inte bli mindre att göra vad tiden lider. Usch villken föreläsning det blev, men jag har varit i samma sits och med facit i hand- det är inte värt det. Inget jobb, uppdrag, förtroende är värt att bli sjuk över och köra slut hjärnan. För vet du? Det finns bara en av dig.
GillaGilla
Kommenterar faktiskt för första gången och då för att varna för Imovane. Det är starkt vanebildande och hjälper kortsiktigt för sömn. Därefter krävs högre dos för att uppnå effekt. Prova Mirtazapin istället. Önskar dig lycka till// Kurator inom Beroendevården som har många patienter där vårdcentral gjort dem beroende av sömn/lugnande-tabletter.
GillaGilla
Från en som också balanserat på gränsen som Linn – jag håller med alla som säger, stoppa i tid. Jag sjukskrev mig i två veckor (även jag är egen företagare, men det gick ändå) och fick remiss till kbt. Ångrar det inte för en sekund. Stor kram till dig.
GillaGilla
Käraste du! Jag tycker också att vi ska fokusera på de saker du faltiskt gjort genom att du numera inte är kassör eller jobbar på andra byrån. Bra jobbat och kloka val! Det svåraste är att börja göra och det gör du nu. Både genom att skriva om det men också genom att fatta dessa beslut. Det är svårt att sätta sig in i den panik som hjärnan skapar för en och de faktiska omständigheter som finns i en människas liv men bara det att du gör är fantastiskt ❤
GillaGilla
Kort svar: skär bort allt som inte är bröd på bordet. Om möjligt, byt jobb till löneslav 8-5.Barn, hus, egen firma, ”tusen aktiviteter”, läkarbesök – jag skulle gå in i väggen med allt du gör.För mycket ”extra allt” i ditt liv just nu såsom du beskriver det på din blogg. Släpp all OH och varva ner. Politiken inte minst, den blir ju bara mer intensiv närmare valet.Ta upp din firma och intressen när du känner dig bra igen. Blev inget kort svar…
GillaGilla
Men stämmer det verkligen att det tar månader m ev sjukskrivning pga företag? Har bestämt för mig att första året får en vila på gamla SGI osv. Känner folk det funkat för. Du skriver inget om huset- men om en inte har råd att vara sjukskriven på deltid har en då verkligen råd med ett hus? Eller tid. Sälj huset är mitt tips. Och sedan undrar jag Lite över om vad läkaren ska säga till en som är utmattad men inte kan dra ned på någonting? Hur ska du kunna få ngn hjälp? Jag fattar att dina uppdrag är viktiga men är just du den enda i världen som kan göra dem? Är du så oumbärlig för parti mm att det får kosta din hälsa? Är det så viktigt att bo i hus att det får kosta din hälsa? Om ni byter hus mot liten billigare och lättskött lägenhet, föräldrakooperariv mot vanlig förskola osv även om det blir i höst har du ju ngt att se framemot. Om du vet att ni ska bo billigare sedan kanske ni kan låna av framtiden och gå ner i tid osv. Jag fattar att det inte passar med din livsstil o image att inte vara politiskt engagerad och bo i lägenhet som en vanlig knegare. Men ibland så funkar det inte att leva upp till bilden av hur en vill vara.
GillaGilla
JÄVLAR vad jag känner igen mig (två barn under två, ett heltidsjobb, ett annat för en organisation på 20%, påbörjat terapiarbete där jag har en patient och går i handledning + tillsammans med en sabla läkare som går svinmycket jourer och har nyss flyttat ca 100 mil från närmaste vän och familj utan annan möjlighet till uppbackning). Och jag fattar att det inte borde vara svårare än att på diverse sätt strukturera om sitt liv så att det blir mindre pressat men NÄR SKA MAN HINNA DET DÅ? I motsats till kommentarslämnaren här ovan vill jag säga att jag tycker du är fantastisk. Du har varit och är fortfarande den go-to-person som jag i tankarna återkommer till när jag känner att jag famlar i mörkret och är på väg att navigera snett just för att jag ser dig som en person med rättspatos, med en tydlig vision om hur du vill vara som människa och en jävla vilja att faktiskt vara sån, också. TACK för att du satt spår i mig med den du är, med din blogg och ditt engagemang i övrigt (älskade ditt tankar för dagen!). Var rädd om dig!
GillaGilla
Har aldrig kommenterat förut, men känner ett behov av att skrika tillsammans med alla andra STOPP! Mina främsta symptom innan utmattningen var ett faktum var att jag var så sjukt lättretlig med barnen och all ångest (som främst kom ut som hypokondri). Hade jag stoppat i tid, skalat bort ALLT så kanske jag inte hade behövt vara hel- och deltidssjukskriven i ett år. Man blir dessutom dum i huvudet (på riktigt) av utmattningen så då fattar man inte att det finns lösningar. Be om hjälp! Checka ut från allting, om så bara för en vecka. Det går att bryta!
GillaGilla
Lägger för övrigt till ett citat ur Pia Dellsons bok Väggen. Fyrtioårigdubbelarbetandekvinna.Vårdyrkestorasystereldsjäl.Energiskpositivutbränd.Jag är ett skolfall.Så enaståendebanalt.
GillaGilla
Allvarligt talat. Vad är detta för en jäkla kommentar?! Är du ute efter att spä på Marias ångest?Min man har ätit Imovane i över 10 år utan problem, min pappa likaså. Tycker verkligen du kan ta dina hobbyanalyser och hålla dem för dig själv. Imovane hjälper många och fungerar uppenbarligen även för Maria. Tror nog även läkaren är mer kompetent till att göra den bedömningen än du.
GillaGilla
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
GillaGilla
Ärligt talat. Känner du Christel? Känner du till bakgrunden? Har du funderat på att bara vara lite ödmjuk även om du har en annan åsikt?Och förlåt Christel för att jag lägger mig i oombedd.
GillaGilla
Alla har redan sagt det bra: du behöver prioritera fast det känns som att det inte går. Finns någon närstående (Nils? Någon vän?) som kan hjälpa dig med det?Kram!
GillaGilla
Skickar en kram. ❤️
GillaGilla
Jag känner inte Christel, men jag läser hennes blogg och känner till bakgrunden. Däremot känner jag Maria och detta handlar om hur hon ska kunna somna. Tycker Christels kommentar till Marias inlägg om ångest var allt annat än ödmjuk och bara otroligt onödig (och okunnig och känslobaserad).
GillaGilla
Johanna, med all respekt för dina erfarenheter så är Christels varning helt korrekt ur ett medicinskt perspektiv. Imovane skall endast användas kortvarigt. Dubbelkolla gärna på FASS. Socialtyrelsen menar att bensopreparat och bensoderivat kan användas under en 14 dagars period.
GillaGilla
Men SJÄLVFALLET var inte min mening att spä på Marias oro. Kan man på riktigt tro det? Att jag läst och ba: nä nu jävlar, hur kan jag göra det här värre?Nej, det var ingenting annat än en uppmuntran att vara försiktig. Man ska vara försiktig med Imovane, läs själv på Fass.Det är väl jättefint att Imovane har hjälpt dig och de dina, Johanna, men du måste också ha respekt för att det inte alltid är så. Imovane är allvarliga grejer.Och ja, det var en känslobaserad kommentar, herregud hela jag är en känslosvulst just nu.
GillaGilla
Men asså Maria! Jag blir så ledsen! Du måste vara rädd om dig och även om du upplever att det inte går att sålla bort någonting i en prioritering så måste du. Har inte fattat att du dubbeljobbar. Ta hand om dig, hoppas att du möter en bra läkare! ❤
GillaGilla
❤️❤️❤️❤️❤️
GillaGilla
Åh du. Man vill ju skriva, \”det går bra, skala bort det värsta bara\” men ALLT förnuft skriker \”Nej! Stopp, stanna, backa!\”. Att gå in i utmattning är så farligt. Det handlar inte om att bara vila lite. Min syster, då ensamstående till 4 med bondgård plus heltidsjobb plus engagerat föreningsarbete kraschade helt 20..02 kanske. Hon är än idag inte samma person, kommer aldrig bli. Hjärnan tar stryk, det är på riktigt neurologiska skador du riskerar. Jag FATTAR känslan av att inte kunna backa men snart kära du har du inget val, din hjärna kommer sätta stopp åt dig och då blir det etter värre. Jag hoppas så det någon ovan drev om att sjukskrivning som egen inte är så svårt som du tror och att din läkare är sjukt bestämd mot dig.Har barnen några bästisar de kan hänga hos i helgen? Någon mor eller farförälder som kan komma? Du måste sova och sen försöka tänka på HELA din (och er!) framtid, inte bara det som är här och nu.All kärlek och lycka till ❤
GillaGilla
Johanna: Kanske bör du fundera på hur du uttrycker dig mot folk som bara försöker hjälpa till.
GillaGilla
Angående mediciner så låter det som att Mirtazapin vore något att testa mot både ångesten och sömnen. Annars är Melatonin inne helt fel heller, om det bara handlar om insomningsproblem.
GillaGilla
Åh, Christel, läste ikapp nu. Fy fan, viken fruktansvärd tid/uppplevelse/situation. Kan inte ens föreställa mig. Tack för kommentaren om Imovane. Det enda jag vet är att det är det enda som haft effekt på mig. Har dock endast tagit dem stötvis (aldrig regelbundet), när jag inte sovit på någon eller flera nätter och vet att jag inte fungerar en dag till utan sömn. Men jag ska vara försiktig. Och fråga läkaren om alternativ.
GillaGilla