Midnight recovery suffragette

Och på den tredje dagen var det sol. Här åtnjuten av Marie, på en trappa i Brooklyn Heights.

Vi var här för att ta den giudade turen ”Brownstones and Ballots! Suffrage Tour”. En resa genom kvinnokampen i New York, som den såg ut i slutet av 1800- och början av 1900-talet.

Vår guide Lucie var så fin. Egentligen gick det inte att boka just den här dagen, men hon öppnade upp för ”five Swedish feminists”. Lucie jobbar som frilansande historiker och var väldigt kunnig och engagerande. Här är vi vid Brooklyn Heigts promenade, varifrån man kan se frihetsgudinnan (inringad), så nu är det gjort og.

Kajsa och Elin och jag är snart med podcast. Det blir kul.

Brooklyn Heights är väldigt posh, berättade vår guide. Hon var själv uppvuxen på Upper west (flott), men har absolut inte råd att bo här. Men vissa gör det. Det här huset, som ligger precis vid promenaden, innehas exempelvis av verkliga människor.

Lucie hängde upp turen på individer som gjort mycket för kampen och hade med sig en padda på vilken hon visade bilder. Det här är ett powershot.jpg. Den föreställer Inez Milholland, som var en viktig person i kampen för att uppnå kvinnlig rösträtt i USA. Hon ledde den första marschen för kvinnlig rösträtt och visste så att säga vikten av en ikonisk ledare. Vit cape, vit häst och krona. Hon var en oerhörd talare och gjorde en gräsrotsrörelseturné som engagerade mängder av folk. Tyvärr dog hon av utmattning vid 30 års ålder (föll ihop under ett anförande), för det är ju ingen walk in the park att jobba för MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER.

Efter suffragetteturen samlade vi oss över pizzapicnic. Jag och Kajsa delade på en och det var så mycket ost att det nästan blev ett Lady och Lufsen-ögonblick när vi grabbade varsin närliggande slice.

Sedan traskade vi till Kiehls och hoppades att det skulle vara billigare än på Åhléns (eftersom det är ett amerikanskt märke).

Det var det – och jag köpte nattmask och nattolja. Nattoljan är deras topp 1-försäljare (eller hur man säger) och det säljs en ungefär var åttonde sekund i världen, enligt personal.

Vi hittade ett ställe med wifi och passade på. Det var länge sedan jag reste utan möjlighet att kunna kolla flöden hur som helst. Det är bra för mig, tror jag. Men vad gott det är när man får internet och öl, va?

I Brooklyn Heights kostar ett hus, ett sådant där smalt, goa hundra miljoner eller så. En person fick ett hus av sin pappa och öppnade ett kattcafé. Här hamnar ägarlösa katter och man kan få adoptera en om man seems fit and legit. Det kostar sju dollar att gå in och allt går till katt och man behöver inte ens köpa något, utan hon som äger det kanske ger dig en läsk.

När vi rörde oss mot tunnelbanan som skulle ta oss mot kvällens mat noterade Marie att det var riktig eld i gatulamporna.

Maten skulle ätas i Williamsburg. Vi hade en halvtimme till övers och delade på oss. Jag, Marie och Kajsa gick till Brooklyn Brewery.

Där fanns det mycket på tap och jag hade gärna låtit kvällen bli lång.

Men vi hade bokning på Antica Pesa. Jag köpte en pasta pomodoro och den var hemskt god.

Men den var ingenting emot Kajsas cacio e pepe som kom som en limpa.

Elin föreslog att vi skulle gå och göra egna parfymer dagen därpå, på ett ställe hon scoutat. Vi funderade en stund på vilka noter våra respektive dofter skulle byggas på. Samt vad de skulle heta. Jag vet att mitt vanligaste ord är förlåt och att det skulle vara bra för de flesta om jag drog ner på det. Så det kändes som en passande titel på min burk.