Lucka två i Jennys kalender har rubriken Jämställdheten. Här kommer den:
Jag var på min farfars begravning i fredags. Det var första gången jag var med om att en kista sänktes ned i marken. När alla psalmer och prator var gjorda i kyrkan kom två anställda fram och bugade för kistan och tog bort de höga ljusstakarna med de långa ljusen som stod bredvid blommorna och kransarna. Sedan kom det fram ytterligare fyra personer och alla sex bugade och sedan bar de ut kistan och så fick vi anhöriga följa efter ut på kyrkogården fram till gravplatsen och se när de sänkte ner den, drog upp remmarna de använt för att bära och sedan buga ännu en gång, för graven, och avlägsna sig. Det var väldigt högtidligt.
Farfar begravdes tillsammans med sina föräldrar. De, Karl och Ester (eller Esther), föddes på 1800-talet och fick ett enda barn, min farfar, när hon var 46 och han över 50. Vilket måste ha varit oerhört sent i livet att få barn 1928, då farfar föddes.
I alla fall. Jag tog bilder på graven, för Ben och Bo var inte med och de hade väldigt många frågor och jag tänkte att det kunde underlätta om de fick se hur det såg ut.
När jag visade bilderna och berättade om begravningen så undrade Bossa kring texten på stenen: Karl Hellströms familjegrav. Varför står inte hennes namn där? Vad hette hon? Jag förklarade att hennes namn inte står på graven för att hon inte riktigt räknades. Och att hon hette Ester. Eller möjligen Esther.