6. Det här var 2011!

Jag visste inte att det skulle vara så här smärtsamt att tänka tillbaka på decenniet som gått. Nackdelen med blogg är att man blir påmind om the hard times. Som nu när jag skulle ”skumma igenom” 2011 och såg att jag slutade blogga i oktober det året. Jag förklarade aldrig varför, men jag minns precis och det var en otrolig kris mellan mig och Nils som hade sitt ursprung i undanhållande av information.

Det är nog det värsta jag vet. Att det kommer fram saker som rör mig långt efter att det hänt och att jag levt nära informationen hela tiden, men utan att kunna reagera på den. Det är orättvist! Vill inte ens skriva ”Jag tycker att det är orättvist”, för det bara ÄR det. Punkt. När det sker reagerar jag mest troligt mycket värre än vad jag hade gjort om jag fått veta det direkt och det underbygger den skepsis jag eventuellt redan hade gentemot min relation till den personen samt tilliten till densamme.

Jag må vara väldigt snabb att visa vad jag känner och kan väl anses vara dramatisk, men man (Nils och andra som lever nära mig) vet fan alltid var de har mig och var jag står. Det är det minsta man kan ge den som är nära, så att de får chansen att reagera på rättvisa villkor. Jag avskyr hatar avskyr hatar passiv aggressivitet, martyrskap och allmänt undanhållande av information.

I alla fall – det var oktober 2011. Fram till dess handlade året mest om rutinerna som föräldraledig för första gången. Här är en bild på Bo som tre månader ung bebis:

Fan alltså, vad jag minns den här tiden som mysig. Efter att koliken lagt sig så var det förvisso lite fram och tillbaka med sömnen, men på det stora hela så var det liksom enkelt (brasklapp för att det lagt sig ett opålitligt romantiskt skimmer alt. att jag bara jämför med hur det var med Ben) att vara förälder till bebis-Bo. Vi bodde på Tredje Långgatan och jag hade två kompisar i stan som också var föräldralediga (Gabriella och Ylva, som sedan flyttade till Kungsbacka resp. Skövde).

Att läsa om 2011 ger mig absolut samma skamsköljningar som när jag gick igenom 2010, eftersom jag tydligen inte kunde sluta berätta på internet om min viktnedgång och hur mycket jag tränade, men men. Jag var så ung och dum! (Skoja, jag var 31.)