12. Julklapparna 2019

Jag kom precis tillbaka från en på stan-runda där jag fixade julklappar till mina och Nils föräldrar. Förutom dem ska jag julklappa Ben & Bo + Nils bror Johan. Klapparna till Nils är redan ordnade och jag är väldigt nöjd med vad det blev. Sedan kommer jag väl att bli besviken över uteblivna reaktioner i vanlig ordning, men det är något JAG får jobba med. Jag måste lära mig att leva med att vi är väldigt olika vad gäller känsloyttringar. Nils kommer från en familj där det inte tjoas så mycket. Det gör iofs inte min familj heller. Jag tjoar i alla fall oftast för oss båda.

H U R   S O M   H E L S T så har jag påbörjat klappandet till barnen. De har försett mig & Nils respektive farfar & farmor och mormor & morfar med skräddarsydda önskelistor där de specificerar vad de önskar sig från respektive målgrupp. Det var Bossas idé och hon har verkligen förfinat sin önskestrategi. Den går ut på att önska sig så få saker som möjligt för att maximera chansen att verkligen få det hon önskar sig. Hon är inte dum.

Bens önskelista riktad mot mig och Nils är alltjämt väldigt lång och innehåller poster som en evighetsmaskin, en digital tavla med blommor och annan natur – obs med riktig knapp samt balettstång + spegelvägg. Det är svårlöst, men ska nog gå.

Själv önskar jag mig ett runt köksbord + fyra-fem stolar (gärna olika) så att vi kan flytta ut det befintliga köksbordet (som går att dra ut till stor storlek) till vardagsrummet och ha en dedikerad matplats där. Jag har aldrig haft en matplats som inte varit i ett kök och kanske inte heller riktigt sett poängen med att ha det, men nu har jag blivit som besatt. Gud vad jag skulle vilja kunna bjuda över folk på middag och ge dem massa god mat utan att de behöver sitta i köket där jag lagar maten. Jag offrar lätt min skrivbordsplats i vardagsrummet för detta ändamål. Nils kan ej se någon poäng i att ha ett matbord i vardagsrummet, men han har å andra sidan aldrig bjudit över folk på middag.

Nu gör jag en sådan där önskning som Jenny skriver om. ”Tjejer önskar sig saker som alla kan använda och killar typ en elbas för det är deras intresse.” Men att laga mat och bjuda vänner på nämnd mat ÄR mitt intresse. Kanske mitt enda? I alla fall nu, när jag inte orkar mer än företaget och kidsen. Jag tror verkligen att mitt liv skulle bli mellan 40 och 60 procent bättre om jag fick bjuda folk på mat hemma hos oss oftare och då inte i köket.

Låter detta knäppt? 

Här är ett fint runt matbord, tycker jag. Och så olika färgglada stolar till.