Den här var lite svår! Varje dag är ju full av potentiella sliding doors och jag tänker nog lite för mycket på ”what if” med tanke på oron.
Men okej, here goes ett försök:
1. Att jag stannade kvar i Kristinehamn 1996. Jag hade ansökt om och kommit in på ett sådant där highschoolår och skulle bo hos en familj i Atlanta, Georgia, som ett sabbatsår efter nian, innan jag började gymnasiet. Jag hade till och med brevväxlat med pappan i familjen och jag tror att mina föräldrar hade betalat en del av avgiften. Men så ändrade jag mig. När jag ansökte var jag supermobbad och ville bara bort, men under nian fick jag kompisar och livet blev ljusare. Jag var livrädd för att lämna den samhörighet jag äntligen äntligen fick ta del av, så det gick ju inte att åka till USA för att sedan börja om med nya människor när jag kom tillbaka och skulle plugga med 81:orna. Funderar på hur allt blivit om jag ändå gjort det där året in the south.
2. Att jag började på journalisthögskolan. Jag kom in på två utbildningar samtidigt: journalistlinjen och biomedicinsk analytiker. Det känns overkligt i dag att jag skulle ha valt något annat än det jag gjorde, men jag vet att jag velade som fan. Min gamla kemilärare från gymnasiet lobbade för biomedicinen och jag visste ju att det var ”the safe bet”. Glad ändå att det blev som det blev. Men hur hade det blivit om jag valt det andra?
3. Att jag sa upp mig från förra jobbet. Jag hade gjort det förr eller senare oavsett, men att jag gjorde det just när jag gjorde det känns helt avgörande och också väldigt sliding doors, för om inte Kajsa hade gjort det först, i sittande möte med sura chefer, så hade jag aldrig vågat. Och då hade vi inte haft Hellbjörn Schedwin AB och då hade jag varit en annan person. Rätt säker på att den mänskan hade mått mycket sämre.
Brad Pitt's armpit 