Efteråt

Jag var inte beredd på att drabbas så hårt av att se ultraljudsbilden i förra inlägget nu jag gick in på bloggen för att göra ett inlägg. Det vällde upp tårar. Där är han ju, med alla sina kroppsdelar och hjärtat som slog.

Han kom ut mot slutet av Kalle Anka. Jag kände några extra starka värkar och sedan var det ungefär som när Ben kom, massa vatten och en bebis i ett klafs. Bara mycket, mycket mindre. Fångade honom i handen och bröt ihop. Ringde Nils som var i Kalle Anka-rummet och han kom. Jag vet inte hur jag lät, men jag lät. Tror att jag upprepade ”jag vet inte vad jag ska göra” om och om igen.

Så känner jag fortfarande. Jag vet inte vad jag ska göra. Det var inte så här det skulle bli. Vi skulle få Bulten i slutet av juni och sedan skulle vi vara hemma hela sommaren tillsammans och sedan skulle jag och Nils dela på föräldraledigheten från starten, vilket passade så perfekt med att Kajsa också ska vara deltidsföräldraledig efter sommaren. Vi skulle driva firman på halvfart. Nu får jag väl skaffa ett jobb när hon är föräldraledig?

Jag vet inte vad jag ska göra.

Min svärmor ringde 1177 och kom in i rummet där jag satt och hyperventilerade. Hon i luren sa att jag skulle ta med mig fostret och åka in akut.

De hade haft skiftbyte på Halmstads gynjour och läkaren och sjuksköterskan jag fick träffa var så snälla. Hon undersökte mig väldigt noggrant och drog ut hinnor från mig. Det var en arkeologisk utgrävning och ett blodbad. Hon ville att jag skulle läggas in över natten, för det var så mycket rester kvar. Moderkakan låg som ett lock över livmodertappen och hindrade allt från att komma ut.

Jag ville tillbaka till Ben och Bo. De hade inte öppnat sina julklappar än. Nils hade whatsapp-kontakt med Bo.

När vi pratade med läkaren kom det kraftiga värkar och jag kände hur något stort lossnade. Drog ner byxorna och läkaren stack fram ett bäcken och fångade upp moderkakan. Hon undersökte den, som var intakt, och Bulten, som var intakt.

Då fick jag åka hem, eller till svärföräldrarna, med cytotek, piller som man stoppar upp så långt man kan och som driver på värkarbetet.

Jag blödde och blödde och barnen öppnade klappar. Sedan tog jag och Nils en promenad och begravde Bulten.

På morgonen dagen efter åkte vi tillbaka till akuten och fick träffa den första läkaren igen. Hon gjorde en ny smärtsam gynundersökning och sa att det bara var lite slemhinnor kvar.

Sedan åkte vi hem till Göteborg.

Nu vet jag inte vad jag ska göra.