Eftersom tiden är utmätt

Nämen vad pågår i Washington? I skrivande stund berättar Sveriges Radio för mig att Proud boys tagit sig in med vapen i Kapitolium. Vad bra killar mår.

Fanns det inte ett teveprogram ett tag som gick ut på att människor fick leva i radioskugga i en vecka och sedan ”komma ut” och få ta del av olika nyheter och så skulle de gissa vad som var fejk och vad som var på riktigt? Jag tänker på hur det skulle vara om man hamnat i koma precis före presidentvalet 2016 och vaknat nu och fått höra bara exakt allt som är sant. Det är som att nästan allt som rapporteras nu är ”I can’t believe it’s not butter”-nyheter.

”Sedan, när vi återgår till det normala”, sa en nyhetsjournalist nu. Men kommer vi det? Jag blir bra sugen på att gå i barndom, titta på high school-teveserier från 00-talet, bedöva mig med rusdryck, köpa ett tyngdtäcke och dra det hela vägen upp över huvudet, låsa in mig med barnen, konsumentupplysningsgoogla babytossor i flera timmar … OCH SÅ VIDARE när jag hör att Trumps anhängare stormat kapitolium och avbrutit den officiella annonseringen av Biden som ny president.

Tur att jag har firman med Kajsa. Den är verkligen räddningen, många gånger. Jag ska börja jobba igen efter jullovet i morgon och har noll söndagsångest. I vår affärsidé ingår att vi inte gör saker som bara drivs av att öka någons (eller vår) förtjänst. Det måste finnas ett högre syfte också och det ska i förlängningen bidra till någon form av ökad rättvisa.

”Det där kommer ni aldrig att tjäna pengar på”, var lustigt nog mångas kommentar när vi hoppade av reklambyråjobben vi hade för att starta eget. Men såhär fem år senare så är vårt företag fortfarande vår enda inkomstkälla och vi går inte hungriga. Vi tjänar förvisso inte de höga summor som våra tidigare kollegor kan plocka ut, men vi lever. Och sa jag det där om noll söndagsångest?

Nu under första delen av 2021 ska vi, tillsammans med MR-piloterna, färdigställa ett digitalt läromedel för barn i förskoleklass till årskurs 3 som handlar om Barnkonventionen. Vi ska upplysa barn och vuxna i skolan om vilka rättigheter barn har och hur de kan praktiseras genom att låta eleverna vara barnrättsdetektiver på sina egna skolor.

Vi ska också ingå ett samarbete med Högskolan Väst i Trollhättan och marknadsföra deras kliniska lärandecentrum. De har satsat på ett nytt sätt att utbilda studenter i verklighetstrogna vårdmiljöer med ett normmedvetet förhållningssätt. Jag och Kajsa har varit där och hälsat på och det är gåshud på nivån av professionalitet och smarta människor som står bakom det här. Utgångspunkten är att det finns många olika sätt att vara människa på och genom att inte ha massa förutfattade föreställningar eller förväntningar på den man ser framför sig så kommer vården att bli mer jämlik.

Jag tänker på när jag var med Ben och gjorde skiktröntgen på honom i höstas. Han fick dricka kontrastvätska och så röntgades han flera gånger under en hel dag för att följa vätskans väg genom tarmarna. Vid andra röntgentillfället träffade vi ny personal och de var supernoga med att jag skulle hjälpa Ben med ett pungskydd så att inte hans bits and pieces skulle skadas av strålningen. Även vid efterföljande tillfällen kontrollerades att skyddet satt på plats. Men första gången var det ingen som sa något om skydd. Varför? De som vi träffade då tolkade uppenbarligen Ben som flicka och trodde inte att det fanns behov för pungskydd.

Jag tänker att om jag får åka till jobbet i morgon och bidra till såväl jämlik vård som till att fler barn lär sig om mänskliga rättigheter och barnkonventionen så är i morgon en bra dag. Då gör jag i alla fall något. Samtidigt som Proud boys håller på.