Det får bli som det blir med livmodertappens utplåning, men vissa saker kan jag i alla fall styra över

I fredags hade jag som mensvärk när jag la mig och då for det genom huvudet att förlossningen faktiskt skulle kunna dra igång. Det är förvisso fyra veckor kvar till beräknat datum, men han är ju typ klar där inne och Ben kom några veckor tidigt.

I alla fall. När det slog mig att det kunde vara dags drabbades jag av stark oro, nästan som panik. Hur ont kommer det att göra? Kommer vi att hinna in, om det går extremt snabbt som med Ben? Kommer det att bli en traumatisk förlossning som med Bo, och sluta med att bebisen förs iväg akut och jag ligger kvar helt trasig och sys utan bedövning i två timmar utan vetskap om hur mitt barn mår? Kommer vi att få plats? Hur mycket kommer jag att gå sönder i underlivet och/eller anus? Kommer Nils att få vara med?

Jag vet att oron bottnar i kontrollförsluten och att det inte är mycket att göra åt, förutom att lita på att kroppen och barnmorskorna vet vad de gör. Men det räcker ju inte här och nu, så under helgen har jag försökt ta kontroll över det som går att kontrollera.

Vi har renoverat vårt kök i snart ett halvår och även om vi inte har ugn eller fläkt (gud vad jag saknar att ha ugn) så går köket att använda. Det är underbart! Men, och här är jag och Nils olika, mängden småfix som behöver fixas stör mig. Medan Nils tänker att en sådan här grej, ett hål mellan hallen och köket, är något vi absolut kan leva med så tänker jag … men varför inte fixa det, när det skulle göra allt så mycket finare?

Eftersom Nils är mycket bättre och mer erfaren än jag på allt som rör renovering så har jag dragit mig för fixet. Men det känns samtidigt inte som att jag kan begära att Nils ska ta tag i allt, för han har ju redan gjort så mycket. Så i dag gav jag det ett försök, inspirerad av något Lisa sa en gång om att bo i hus och inte vara så fix-erfaren. Kommer inte ihåg exakt formulering, men kontentan var att det är bättre att bara göra än att inte göra alls. Så jag mätte hålet och köpte en ek-tröskel med rätt mått samt det lim som tröskeln enligt instruktionerna skulle fästas med.

Och så limmade jag fast skiten, helt enkelt. Det blev inte perfekt, men det blev mycket bättre än hur det var innan och framför allt blev det bättre än att inte göra något alls.

Sporrad av min framgång tog jag tag i projektet ”måla om väggarna och samtidigt göra andra hål, som Nils tycker är mer okej att leva med än vad jag tycker, lite mindre framträdande.

De 25 kilona jag hittills gått upp under graviditeten har inte bara byggt Bubblan, de har även skapat en helt otroligt stunsig stjärt, ser jag nu. Kul!

Nu är det alldeles för pissemörkt för att ta några härliga efterbilder, men det blev så himla bra med den gula färgen på väggarna. Är som euforisk över att jag kunde och fixade, trots värkande trött kropp. Det är nästan så att jag ska ge mig på det sista okaklade hörnet när jag ändå håller på. Fast det är svårt att kakla, va?

6 reaktioner till “Det får bli som det blir med livmodertappens utplåning, men vissa saker kan jag i alla fall styra över

  1. Grymt bra jobbat! Jag vill också ha ett hus så jag kan få testa att göra sånt där. Det där hörnet kanske är en bra nybörjarkakelplats? Du kan ju ställa nån blomma framför sen om det skulle bli fult. Men du? Är det inte sånt här som gör att förlossningar drar igång? Jag har ingen aning egentligen men ja.. jag fick sammandragningar efter några timmar på stan minns jag. Men ja, det var jag det och du är du. Förlossningen blir som den blir och när den väl sker är det nog bara att hänga med gissar jag. Jag hoppas på det bästa! Kanske blir det till och med en revansch? Håller tummarna för det!!

    Gilla

    1. Men visst! Så tänker jag med. Vi kan alltid ställa en blomma för. Tyvärr tänker inte Nils så riktigt… Men om han inte vill kakla färdigt, vilket är hur jag nästan får lov att tolka att sista hörnet lämnats okaklat i tre månader, så borde det ju vara fritt fram för mig, visst?
      Och jo, det kanske är sådana här övningar som sätter igång förlossningen. Men han är ju i princip färdigbakad, så det kanske inte vore så fel.

      Gilla

  2. Grymt! Men du har de roligaste kvar, kaklandet, så himla kul är det och inte så svårt, som iaf jag, trodde! Jobbigaste var att blanda fix, men finns nog färdigblandad som kan va värt att köpa för ett litet hörn? Kör! Jag frostade av frysen och kände mig som en hjälte såhär i gravidvecka 79. 😌

    Gilla

  3. Mycket duktigt av dig! Och smart att ta tag i själv, de grejerna man känner att man skulle kanske kunna fixa. Stärker en ju. Sen blir nästan allt jag gör fel på något sätt men med lite fix så blir det rätt. Låter deppigt men det är inte så farligt.
    Kakla däremot, det kunde jag själv. Och bra också! Så det kan du med isf, lovar.

    Ps. Drömde om dig och Nils och Bubblan i går natt. Du var härligt preggo och Nils hade klippt sig någorlunda kort, färgat mörkbrunt och gjort dread locks?! Antar att detta inte var en sanndröm. Undrar så vad den uppstod ur.

    Gilla

Lämna ett svar till pingismaria Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: