Äntrar vecka 37 ganska blå

Ligger i sängen och skriver det här. Eller jag sitter, det är svårt att ligga ner nu. En annan sak som är svår är att hantera tiden som går. Jag är i ett läge där jag känner att jag mest av allt vill att tiden ska gå så att det blir 1. bebisentré 2. vaccineringsvinst över corona 3. ljusare 4. varmare 5. vet inte, men … något annat än detta.

Jag önskar att jag kunde gå och lägga mig och vakna senare, på andra sidan. Samtidigt är det min absolut värsta mardröm, att vilja att tiden bara ska gå, så att det blir helg/semester/whatever.

Så, för att använda ett modeord, så är det stor polarisering som pågår i känslolivet mitt. Måste ta vara på varje dag / vill söva ner mig.

Jag är också väldigt ledsen. Jag och Nils går i familjerådgivning och det är motigt mellan oss. Fullkomligt orättvist och gränslöst om jag skulle börja beskriva saker i detalj här, men jag kan säga att jag är ledsen. Och jag vill inte att det ska vara så här.

Varning för lågunik tanke, men gud vad beroende man är av att ens förhållande till den vuxna man lever med ska funka när man byggt upp alla livets strukturer och rutiner i samverkan med den personen. Och gud vad extra viktigt det är under en pandemi där man bara är hemma och varje dag är den andra lik. En rutten relation eller dålig stämning mellan parterna då är … extra obra.

Nej, det här får vi lösa. Kan verkligen rekommendera kommunal familjerådgivning i alla fall. Det känns bra bara att veta att vi gör det och att vi ska tillbaka varannan vecka tills den här skiten ordnar sig. Jag var orolig över hur det ska bli när Bubblan kommer, men det verkar som att vi får ta med bebis.

Nu sa jag försöka sova. I morgon ska jag jobba, trots söndag. Det blir bra. Jag längtar faktiskt. Det måste jag påminna mig om oftare. Att jag har ett jobb jag vill gå till varje dag och en kollega som är en av mina närmsta vänner och en känsla av att det vi gör med vår arbetstid är meningsfullt. Så, kan jag sluta vara ledsen nu?

2 reaktioner till “Äntrar vecka 37 ganska blå

  1. Jag förstår att det känns tungt… samtidigt är jag Så Imponerad över att ni tar tag i det och går till familjerådgivningen. Jag hoppas att det är givande och att ni båda känner er lyssnade på och förstådda där och kan få hjälp att förstå varandra bättre om det är det ni behöver. Och ja ni borde få ha med er bubblisbebisen dit tycker jag. Varför inte liksom? Man kan ju inte lämna en treveckors på förskolan direkt…

    Jag hoppas du tar dig igenom denna sega tid och kommer ut på andra sidan på ett bra sätt! Ljuset och våren kommer – det gör den alltid. Kanske kan du titta på serien Catastrophe. Det gjorde jag när jag var gravid. Handlar om ett gravidt par som är så sjukt otrevliga mot varandra och det blir komik av det. En komediserie alltså – på engelska. Kram och håll ut!

    Gilla

    1. Gud vilken snäll kommentar, jag blir alldeles gråtmild. Tack! Och JA – snart är det vår och ljust och allt kommer att bli bättre. Så är det bestämt.

      Catastrophe låter som en serie för mig, ska kolla in.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: