Bradpittsarmpit testar: kejsarsnitt

Publicerat avpingismariaPublicerad iOkategoriserade

Det var ju lite typiskt att just den förlossning som inte fick starta med vattenavgång gjorde det. I fredags kväll, mitt i tacosen, kände jag hur någonting ohejdbart vällde ur mig. ”Nämen nu gick nog vattnet?” sa jag och la mig platt i soffan medan febril aktivitet inleddes av resten av familjemedlemmarna. Jag ringde förlossningen, som bad mig ringa 112. En ambulans beställdes och den kom blixtsnabbt, kändes det som. Medan Bo gick igenom min lista och packade det sista vällde fyra sjukvårdsproffs in i huset och skapade trygg stämning hos mig, men tyvärr en skärrad känsla hos Ben.

Medan Kajsa hoppade in i en taxi i Majorna, för att komma och hänga med Bo och Ben, hoppade (nåja) jag och Nils in i ambulansen och åkte till akutmottagningen för gravida. Här ligger jag med ctg för att kolla Bubblans aktivitet. Det var väldigt skönt att få livstecken inifrån magen, för jag kände inga rörelser. Däremot kände jag en extremt stark kissnödighet och när de satte en kateter på mig kom det ut 1,1 liter. Hehe, stor tjej, stor blåsa, visst?

I alla fall. Läkaren jag träffade var chockad över mängden kiss och här började hon tvivla på att jag verkligen haft vattenavgång. Med en så fylld blåsa kan det mycket väl ha varit kiss som kom ut, resonerade hon. Jag fick lägga mig i gynstolen för att hon skulle bekräfta att det rann från livmodern och då kom det typiskt nog ingenting. Det gav henne vatten på kvarnen och hon började prata om hemfärd. Fick panik, för jag visste att vattnet gått. Som tur var började det rinna igen en stund senare och eftersom jag då hade kateter var saken klar och läkaren beställde akut snitt.

Jag fick rullstolsskjuts upp till förlossningen och inväntade operationsmöjlighet. Klockan var visst nästan kvart i elva vid det här laget, ser jag. Här blev jag tvungen att ta av mig min ring och det såg jag som en omöjlighet pga svullna fingrar. Men när de hotade att klippa av den så löste det sig, medelst glidmedel.

Vid halv midnatt rullades jag upp till operation och från och med då var det full careta. Det var jättemycket personal i rummet, kanske 10 personer, och jag kände mig så sedd och omhändertagen. Alla var så snälla och jag fick en arg spruta i ryggen som gjorde att jag tappade all känsel från under brösten och nedåt.

Det var som jag föreställt mig, baserat på film och teve, med ett skynke mellan mig och läkarna och en stark lampa som jag absolut inte tillät mig titta på, för där kunde jag se en spegelbild av vad som pågick.

Här var jag rädd. Och hade mycket smink kvar från tidigare på dagen, ser jag.

En blödning uppstod, som gjorde att jag förlorade över en liter blod, men på det stora hela gick det bra och 00:02 kom han ut och klarade därmed prematurgränsen med två minuter. Själva ingreppet gick verkligen undan och trots att jag inte kände smärta så kändes det väldigt mycket. Som kanske när man drar ut en tand hos tandläkaren. Bök och stök. Häftig upplevelse.

Jag rullades iväg till uppvak, där en sköterska kontrollerade känselns återkomst. Så märkligt att vara oförmögen att röra på tårna fast man säger åt dem.

När jag fick ett ”ok go” på uppvaket rullades vi ner till förlossningrummet igen. Nils fick mata Bubblan, som verkar fatta det här med flaska från start. Tur.

När jag fått tillbaka känseln skulle jag träna på att resa mig. Och herregud vilken smärta. Första försöken gick helt enkelt inte. Magen brann. Men sedan kom jag upp. Den här bilden visar vilken juicig historia det är att föda barn. Blod, kiss och avslag. Kanske ett bandnamn för framtiden?

All smärta och alla vätskor är givetvis värt det. 50 centimeter och 3700 gram av livsmening.

Fram emot lunch fanns det ett BB-rum till mig och Bubblan och då fick Nils åka hem. Bara den födande får stanna, pga covid. Så jag och mitt nya barn fick vara allena ett dygn innan vi i söndags, vänta i går alltså, fick åka hem. Men mer om det vid senare tillfälle.

Jag ger förlossningen 10 av 10. Det var så tryggt och fint hela vägen och alla var så snälla. Jag kände mig ompysslad, vilket jag var noga med att säga. ”Du har inte så höga krav på ompyssling” sa någon, men det var så det kändes.

Smärtorna efter kejsarsnitt, dock. Ja jävlar. Med tanke på traumat kroppen går igenom och mängden kroppslager som blir uppskurna och sedan ihopsydda så borde det kanske inte komma som en chock, men … herregud vad ont det gör att röra sig. Ännu så här tre dagar senare. Hoppas verkligen att det släpper snart, för det är inte så kompatibelt att ha så här ont och samtidigt ta hand om en nyfödd.

72 reaktioner till “Bradpittsarmpit testar: kejsarsnitt”

  3. Åh men vad fantastiskt och underbart att Bubblan är här ❤️
    Jag gjorde kejsarsnitt med mitt andra barn då för tio år sen, och som jag minns det gjorde det ont ett tag efteråt men inte fasansfullt ont. Det allra värsta gick över och sen gjorde det mer småont och sved ganska länge efteråt. Men inte så att jag höll på att gå under liksom, och jag tyckte smärtstillande hjälpte. Minns att jag körde med höga mjuka trosor länge efteråt. Det gör jag fortfarande iofs… Nåväl. Så härligt att Bubblan har anlänt, håller tummarna för att det börjar göra mindre ont snart.

    Gilla

    Svara

    1. Tack! Vad skönt att du inte hade så ont av snittet. Jag känner att det går åt rätt håll här, men lååångsamt. Det där med kläder är svårt. Jag borde verkligen inköpa lång- och undebyxor i något mjukt material med hög midja. Men det är ju inte direkt läge att gå i butiker nu och jag tycker det är svårt att hitta rätt på nätet. Fast iofs är jag mest hemma nu och det finns ju morgonrock.

      Gilla

      Svara

  4. Så fint att läsa! Tack för att du delar med dig. Hade en helt annan upplevelse av mitt snitt, men känslan av att vara trygg och omhändertagen fanns där absolut ❤ Hoppas ni har det fint nu hela familjen och att du läker ordentligt.

    Gilla

    Svara

      1. Kan mest utgå från bilderna (Bara det! Bilder! Har ingen aning om hur det skulle gått till att få till), men för det första så gick det så snabbt från det att snitt bestämdes till att Vidar föddes (ca 30 min) så att jag mest bara andades och sa till mig själv att inte tänka. Jag kände mig hela tiden trygg och omhändertagen, men trött och ensam. Nu vet jag inte om Nils kunde vara med vid förlossningen, men jag saknade Andri enormt mycket och försökte att hela tiden landa i att det ändå var bra det som skedde.

        Själva beskrivningen av böket är jag helt med på och att det gick snabbt! Det som tog längst tid var ju när de skulle sy. Jag fick bara se Vidar väldigt kort och kunde inte hålla honom för jag låg i någon konstig Jesusposition.

        Sedan låg jag fyra timmar på uppvaket utan att veta något om hur det var med bebis eller Andri och bara kämpade och kämpade för att kunna vicka på tårna och få komma tillbaka till förlossningen tidigare. Hade tidigare fått uppgift om att Andri bara fick stanna i 6h efter födsel så jag kände rätt mycket panik över att missa tid med honom och Vidar. Bara det faktumet att jag inte hade min telefon med mig påverkade mycket.

        I slutändan kan jag inte säga något annat än att själva vården jag fick var oerhört professionell, trygg och så bra det kunde bli, men att allting runtomkring gjorde saker svårare.

        Gilla

      2. Men va, fick inte Andri följa med in i operationssalen? Då fattar jag att det var en helt annan upplevelse.
        Även om de kallade mitt snitt för akut, så var det ju ganska planerat, då jag väntade i ett annat rum i några timmar medan de förberedde. Och Nils fick vara med och kunde ta bilder och sitta och hålla i Bubblan hos mig medan de sydde. Bisarrt när de dammsög upp blod och vätskor, för övrigt. Ligga där och lyssna på det slurpande ljudet…
        Känner så med dig som fick ligga ensam på uppvaket utan kontakt med Andri och Vidar. Så var det för mig när Bo föddes. Hon slets iväg för att få akutvård efter födseln och Nils följde med henne och vårdpersonalen, medan jag låg kvar och blev sydd i flera timmar utan att veta hur Bo mådde. Det var hemskt och när jag kom upp till neo, där hon låg med massa slangar, visste jag inte ens vilken bebis som var min. Usch, det var ett trauma. Blir ledsen när jag hör att det 10 år senare hände även dig.

        Gilla

  5. Först av allt: Jättestort grattis till att allt verkar ha gått så fint! Och grattis Bubblan på din allra första födelsedag!

    Och sen: En sak som fascinerat mig är upplevelsen av att operera buken för att plocka ut ett barn, resp. att operera för att man är sabla fåfäng. Efter ett urakut kejsarsnitt bjussade sjukhuset på morfin ca 36 timmar. Sen fick jag på egen hand ta mig till sjukhusapoteket och köpa panodil. Beviljades sjukskrivning två dygn, eftersom föda barn är något normaaaalt. (Även om man blir nedsövd och livrädd och uppskuren osv osv.)

    Fick vansinnigt mycket hudöverskott efter graviditeter och stor viktnedgång. Beviljades bukplastik. Efter den operationen fick jag morfinschema i minst en vecka, därefter ”snällare värktabletter” några veckor + sjukskrivning i sex (!!!) veckor. Utan att behöva ta hand om varken bebis eller storasyskon.

    Vad vill jag säga med detta ego-epos? Hm, mest påminna dig om att du gjort en stor operation! Det är okej att inte må tiptop efter en sådan! (Som sagt – hade det varit en annan bukoperation hade förväntningarna på dig varit helt annorlunda.) Var försiktig med din kropp! Gör inte saker som gör att det drar och stretar i såret. Har du fått något järntillskott efter blodförlusten? (Rödvin lär vara bra mot järnbrist har jag hört ;)) Än en gång: grattis till en asfin bebis!

    Gilla

    Svara

    2. Men hjälp vad skevt, jag hade ingen aning. Skrämmande läsning. Det är som att barnafödsel är ett undantagstillstånd där man ska stå ut med nästan vad som helst, för det är ju så natuuurligt. Även när det involverar traumatisk magoperation.
      Jag ska äta järntabletter, men de sa att jag ska vänta tills tarmarna kommit igång.

      Gilla

      Svara

  7. Grattis! Jag har också fött med kejsarsnitt och minns fortfarande den fruktansvärda smärtan efteråt, även om jag senare har förstått att det varierar väldigt mycket från person till person. För mig gick det värsta över efter 4-5 dagar, innan dess kunde jag knappt ta mig ur sängen på egen hand. Hoppas på snar läkning och lycka till med Bubblan!

    Gilla

    Svara

    1. Uff, det är verkligen hemskt. Särskilt att ta sig upp från sängen, vilket man ju måste göra hela tiden med en nyfödd. I morgon har det gått fyra dagar för mig. Hoppas att det värsta släpper då, som det gjorde för dig.

      Gilla

      Svara

  9. Åh grattis! Fick akut bebislängt nu men får snällt vänta några veckor till! Har också snittats och tycker att återhämtningen tog längre tid än vid vaginal förlossning, men från att det börjar kännas bättre så upplevde jag en exponentiell förbättring varje dag. Kände mig ok efter 10 dagar, och uppsidan var att slippa smärtan i bäckenbotten.

    Gilla

    Svara

    1. Jomen det är sant. Det är skönt att kunna gå på toa och att slippa korsstygnen i snippy. Dock upplever jag den här återhämtningen som etter värre än efter Bo, då jag sprack upp som en morgondag.

      Gilla

      Svara

  10. Men wow, här kom alla känslorna och tårarna på en och samma gång, lagom till morgonkaffet ❤ Vilken fin Bubbla, och tack för att du delar. Hurra för er!

    Gilla

    Svara

  12. Åh, nu började jag gråta! Med vänlig hälsning,
    Gravid med nr 3 i v26. Följt dig i typ 10 år, galet! Hurra och grattis!!!

    Gilla

    Svara

  13. Grattis!!!!! Låter ganska mycket som mitt kejsarsnitt (som dock en var akut). Det gör bajsont och var försiktig. Det blir snart bättre men ta det satans lugnt i början. Jag förlorade också över en liter blod (det var blodstänk i taket efteråt, såg ut som en splatterfilm) och fick järntabletter då de tyckte jag var lite väl blek 😬

    Gilla

    Svara

    1. Tack! Åh hjälp, blod i taket?
      De kallade mitt snitt för akut, men jag fattar att det är mycket mer påslag när det sker under en pågående vaginal förlossning. Måste ha varit skärrande.
      Jag ska också äta järntabletter, men de sa att jag ska vänta tills bajseriet är bra.

      Gilla

      Svara

      1. Nä men där blev det ju fel, inte blev en, mitt snitt var alltså _inte_ akut 🙂 det var planerat (bara tidigarelagt pga havandeskapsförgiftning).

        Gilla

  16. Stort grattis! Såg på instagram och har väntat och längtat efter det här inlägget! ❤️

    Jag födde också min son med kejsarsnitt och minns hur mitt ena ben blev kvar på operationsbordet när de flyttade över mig till en säng. ”Nämen se där” sa sköterskan varpå jag tittar upp och ser ena benet liksom ligga rakt ut från kroppen, kände absolut ingenting. Så läskig grej!

    Gilla

    Svara

  18. Åh BÖL! Blev helt tårögd av att läsa det du skrev. Grattis till er som fick Bubblan och grattis till Bubblan som fick er!

    Gilla

    Svara

  19. Bra jobbat 💪🏻
    Stort grattis och tack för att du delar med dig! Har provat både kejsarsnitt och vaginal förlossning, och det var absolut tuffare återhämtning efter kejsarsnittet. Helt orimligt att ta hand om ett spädbarn själv den första tiden, där måste vi få till en ändring. (Du får vila nu, jag tar den.) Någpt som funkade för oss var att pappan arbetade halvtid 20 dagar istället där de tio ”pappadagarna”. Jag och bebisen klarade 4 timmar själva, men inte 8 den första månaden.

    Gilla

    Svara

    1. Jag håller med! Mina två första var vaginala. Med Bo sprack jag väldigt mycket, men den här återhämtningen är ändå värre. Efter Ben var jag på Liseberg efter typ fyra dagar.
      Vi är hemma båda två nu, vilket är skönt. Men tanken är att jag ska tillbaka in till jobbet redan nu på fredag och sedan igen efter ytterligare en vecka. Hoppas att det funkar bra.

      Gilla

      Svara

  27. Stort stort GRATTIS till bebisen Maria! Vad fin han är! Skönt att förlossningen gick så bra även om det startade med vattenavgång. Så skönt att vi har bra förlossningsvård som kan snitta en när det behövs. Jag födde också med snitt (i Umeå) och det var lite mer likt det Isabella beskriver ovan, fast ändå inte riktigt. Alla födslar är unika gissar jag. Kram!

    Gilla

    Svara

    1. Tack! Ja, gud vad olika födslar kan vara. Mina tre är verkligen tre helt olika upplevelser. Extremt lång och utdragen smärta med Bo, med efterföljande trauma när hon väl kom ut. Megasnabbt med Ben, hann knappt fatta vad som hände. Och så nu snitt med Bubblan.

      Gilla

      Svara

  28. Stort grattis! Vad skönt att det gick bra, trots att det började med vattenavgång. Härligt att höra om fint bemötande på förlossningen, jag vet av egen erfarenhet vilken skillnad det kan göra. Jag har ingen egen erfarenhet av kejsarsnitt, men jag hoppas att det snart känns bättre i såret.
    PS. Vilken sötnos ni har fått! ❤

    Gilla

    Svara

  30. Stort tack för att du vill dela med dig. Vilken absolut ljuvlig liten unge. Rörd till tårar över berättelsen, Stort stort grattis!

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: