Dag fem

När jag diskar alla 30 delar till Bubblans sex Mam-flaskor, kokar dem och ställer på tork så infaller samma känsla av tillfredsställelse som tidigare bebisperioder. Det goa i känslan av att hinna med att fixa, att allt flyter, att det funkar. Att få dagarna att funka är allt som räknas och det räcker så bra.

När det blir ny dag gör jag highfive med Bubblan och säger ”vi klarade det!”. Som att jag får göra en bock i kanten på ett göromål. Jag känner mig inte bara nöjd utan lycklig över att vi fixade ännu en natt.

Den här gången är det mer som ska funka varje dag. Bo ska på friidrott och trummor, Ben ska ha med sig namnad stjärtlapp till skolan, alla ytterkläder är blöta, Ben ska på gymnastik, Bo ska fira på skolan och behöver snacks eller godis obs ej med nötter, Ben ska nattas när jag är ensam med honom och Bubblan samtidigt som Bubblan vaknar och är ledsen osv osv.

”Folk” har sagt att tredje barnet är så enkelt, för det bara ”åker med”. Jag tror att tredje barnet kan vara precis hur jobbigt eller enkelt som helst, precis som alla barn, men det finns ett större krav/önskemål på ett ”åka med”-barn när man redan har två (eller ett för den delen) som behöver hjälp och uppmärksamhet. Nu är Bubblan inte ens en vecka gammal, men uj vad jag hoppas att det fortsätter så här. Ta i allt trä i världen, men än så länge har han inte skrikit eller gnällt mer än sådär en halvtimme åt gången. Det enda som varit struligt har varit bajsandet, som uteblev tre dagar på raken. Men den här gången finns det ju så mycket svar att få i olika grupper på www och efter att vi bytt ersättning tror jag att vi kan se en ljusning (vet att det tar tid att vänja sig vid en ny ersättning, men någonting blev faktiskt bättre nästan omedelbart efter att vi bytt från vanliga Nan till Nan HA). Och så finns det pysventiler nu. Vilken grej!

On another note gick Bossas vinterskor sönder på ett akut sätt och då tog jag tillfället i akt att ta mig utanför huset för första gången sedan jag åkte hem från BB. Mätte Bossas fötter och åkte till Stadium och insåg att hon nu ska ha storlek 36. Det är den storlek jag själv hade, ibland, innan jag började föda barn (är nu en 38 eller 38,5), så nu har jag alltså ett barn som ska ha skor från vuxenavdelningen.

En pytteliten, en jättestor.

I natt ska Nils ta Bubblan och jag ska få sova en ljuvlig ostörd sömn inne hos Ben. Tänk om någon sagt det till mig för några år sedan, när Ben skrek av smärtor varje natt i 2,5 års tid, att Bens rum skulle vara ett haven for sleep? Tanken är i alla fall att jag ska vara pigg i morgon, för jag ska jobba. Hoppas att de lagat hissen på jobbet önskar mina stygn i magen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: