24 dagar senare

Halloj, nu är sötebrödsdagarna lite förbi med den här. Det hade ju varit naivt att tro att Alf bara skulle äta och sova och däremellan vara nöjd hela livet, så det är inget konstigt, men hjälp vad min gamla bebisångest triggas igång av skrik och knorr. ”Den här gången slutar han nog aldrig” tänker jag direkt när han blir missnöjd och så börjar jag svettas. Pga tidigare upplevelser glömmer min hjärna att det är normalt att bebisar skriker. Herregud, han växer nästan så det syns i realtid, inte konstigt att det känns obehagligt i kroppen. För att inte tala om att inte kunna pass some gas utan hjälp, måste ju vara hemskt.

Han är i alla fall relativt sett superchill och nätterna har fortsatt vara heeelt okej. Kan knappt begripa att han verkar fatta att det är natt när det är natt. Trodde inte så här små kunde begripa det. Måste påminna mig om att vara glad så länge det varar.

Annat som hänt är att vi varit ute och gått med vagn. Prisa gudarna att snön smält, vad mycket lättare livet blev. Är för övrigt så nöjd med vagnköpet. En Brio Go någonting inklusive allt (alltså ligg- och ställbar sittdel) för 900 kronor (på Blocket). Visste inte att den skulle ha så praktiskt reglerbart handtag att till och med den näst minste i familjen får bekväm hållhöjd.

I dag gick jag och Affekaffe ensamma på tur och hämtade vårt bokreapaket. Eftersom barnen ville ha ganska många böcker, och sådant får man ju uppmuntra, begränsade jag och Nils oss till en bok var. Min tacobok visade sig mest innehålla recept som kräver beställning av råvaror från nätbutiker med Mexikofokus samt två dagars tillagningstid eller i alla fall väldigt många steg.

Det blir en rolig utmaning! Men inte lika stor utmaning som Nils fick med sin bok, som inte handlar så mycket om odling (som han trodde) som om hur man klipper får och mjölkar kor, hehe.

Goda nyheter är att mitt kejsarsnitt läker fint. Översta bilden är tagen en vecka efter operation och nedersta i går, dvs drygt tre veckor efter snittet. Har zoomat in ganska mycket, för bilderna i helhet visar så mycket konstiga veck och könshår och det vill jag bespara er, men visst ser det ganska fint ut? Som en skeptisk mun.

Nej nu skriks det för full hals från vardagsrummet, så jag ska sätta fart med min mise en place för natten och befria Nils från tröstarbetet.