Vad blir kvar?

Jag är verkligen ringrostig på det här med blogg. Eftersom det är helt frivilligt att läsa här så är det extremt onödigt av mig att censurera mig själv, men jag kan oftast inte förmå mig att slutföra ett inlägg, för jag tänker bara ”nej, varför skulle någon tycka att det eller det eller är intressant?”. Plus att det som upptar mycket av mina tankar som rör orättvisor och politik, tänker jag att alla andra, som är mer initierade eller har tf, säger mycket bättre. Och så kan ju storbarnen läsa nu och jag vill inte ta mig för stora friheter med innehåll som rör dem och hela mitt liv rör ju dem, så … Lägg därtill att jag blivit tesagd (kanske med stor rätta) av människor i min närhet att jag måste sluta hänga ut Nils och andra på bloggen, så … jag vet inte vad som blir kvar? Mitt avslag och kejsarsnittsärr, kanske?

Eller så ska jag bara sluta tänka så mycket och tramsa lite mer, som i början när jag använde bloggen som ett anteckningsblock eller bara la upp en bild. Får dock stora skamsköljningen när jag läser om hur jag efter Bossas födsel dokumenterade min viktnedgång vecka för vecka. Herre … Jamen det får väl ses som ett kul tecken på att man kan utvecklas även efter 30. Det får mig att bli spänd på hur jag är och vad jag tycker när jag är 50. KUL med livet som går och hur det blir med allt.

Tills vidare testar jag en klassisk blogglista.

Vad gör du just nu?

Sitter vid köksbordet, som i väntan på vår matsal som ska byggas (det blir bygge! Bygglov och banklån är kirrat!) står i vardagsrummet. Lyssnar på Alf som flämtar, gnyr och skriker i Nils famn samt Liverpoolmatchen som spelas på Nils dator. Har precis kvällsduschat, för i morgon är jag ensam med Affe-Kaffe och då vet jag inte hur det blir med duschtid.

Vad skrämmer dig?

För att använda USA-poddens mest populära ord: polariseringen i samhället och falsk balans. Hörde uttrycket falsk balans i Raserietpodden som hade hört det från Emma Frans. Det är det som uppstår när exempelvis en feminist eller mänsklig rättighetsperson ska intervjuas och redaktionen tar in en från yttersta extremhögerkanten som motviktsröst. Eller när en forskare måste stå till svars mot en antivaccare. Ansatsen är kanske att uppnå en balanserad diskussion, eller whatever, men det blir falskt. Det är liksom fakta mot åsikt. Vetenskap mot tyckande. Eller lagstadgade antidiskrimineringsgrunder mot dumheter. Utvecklingen gör mig riktigt rädd.

Vad peppar dig?

Att planera resor och roligheter! Styra upp saker att längta efter. Jädrar vad kul det ska bli att få göra saker igen. Hoppar på stället bara av tanken på att få åka till Nordens Ark med barnen.

Vad vill du ha som huvudsyssla om fem år?

Det jag gör nu (fast med lite mer stabil inkomst) + författare.

Vad får dig att gråta?

Nämen jag kan inte se barn som far illa ens på film. Eller gamla som är ensamma och mår dåligt av det. Jag gråter också när jag och Nils bråkar eller när vi inte kommunicerar bra. Det jobbar vi på i familjerådgivningen. Alltså vi jobbar inte på att jag ska gråta mindre, men på det andra.

Vad är det sista du tänker på innan du somnar?

Jag brukar försöka göra den där avslappningsövningen när en kroppsdel i taget ska bli avslappnad och tung. Det funkar dock sällan och då städar jag och inreder huset i huvudet. Ser framför mig hur fint det blir i alla rum. Det funkar ibland. Funkar för att somna, alltså. Jag är urdålig på att somna.

Vad måste du ha hemma i matväg?

Nu är det ju mjölkersättning som är det största måstet. Annars är det Bens allergimat som han ”går runt på”, dvs mjölk- och glutenfri havreyoghurt från Oddly good, spannmålsfria chokladflingor och spannmålsfritt knäckebröd. Vill också alltid ha ägg, kaffe, parmesan, vitlök, olivolja, pasta och chiliflakes hemma. Då klarar man (jag) sig (mig).

Vad läser du just nu?

Ålevangeliet. Började i den efter förra bokrean, men fastnade ej. Läser den när jag gått och lagt mig nu, för jag blir sömnig av den.

Vad är skönt?

Att det blir morgon och att man har natten avklarad, att vara i fas med hemmet och alla sysslor, att ha vardagsmaten planerad och inhandlad för veckan som kommer, att bada badkar med vin och bok och att bli ompysslad, alltså att någon annan tänkt åt en och kanske löst någon grej för en.

Vad gör du när du är arg?

Jag blir extremt lösningsorienterad och listar åtgärder för att komma till rätta med det jag upplever som orätt. Om det inte är ilska i relationen, då gråter jag.

Vad är din vanligaste hälsningsfras på sms?

Halloj!

Vad är du avundsjuk på?

Nästan ingenting. På riktigt. Jag är väldigt glad över att vara befriad från avundsjukekänslor, det verkar pissjobbigt.

Vad brukar folk kalla dig?

Mary eller Pingis. Kajsa kallar mig ibland för Hellbärs, det gillar jag.

Vad är ingredienserna för en bra utekväll?

Att börja tidigt och att välja goa pubar där man kan prata. Är ej en dansant klubbig tjeja.

Vad är det gulligaste som finns?

Sovsvettiga bebisar i pyjamas och rufsigt hår, I guess. Men en annan väldigt gullig grej var när Kajsa frågade Ben om han säger Kex eller Kjex och han blixtsnabbt svarade ”CHEX”.

Vad såg du senast på en scen?

Oj, minns ej. Men det var någon konsert på Pustervik.

Vad vill du rekommendera?

Att check yourself. I stället för att fundera på hur alla ska uppfatta dig (eller ditt, eh, varumärke), fundera på vem du vill vara.

8 reaktioner till “Vad blir kvar?

  1. Jag tänker inte läsa ditt inlägg nu (sånt slös att läsa på lunchen när jag kan spara det tills tristare tider, som ikväll – vid läggning av barn) men vill ändå bara ge mina 5 cents på det korta jag hann ögna igenom: SNÄLLA fortsätt skriv.

    Det känns å ena sidan fånigt av mig att uppskatta möjligheten att få ta del av din vardag så mycket, men å andra sidan skiter jag i det och UNNAR mig njutningen. Det är så befriande, så tröstande och så värmande att få känna igen sig i någon annan. Jag känner mig mindre ensam, mindre konstig, mindre.. fel? när jag läser vad du tycker/känner/gör.

    Tack, Maria, för ditt mod att dela och din generositet att du låter mig läsa. Det betyder mycket! Nu ska jag ta emot en 4 meters lång matta, kasta i mig ett knäckebröd och fortsätta jobba. Kramhej!

    Gilla

  2. Jag kan bara hålla med Lisa!
    Du skriver om det som skaver, du vågar, försöker, kämpar, där jag kanske ofta inte gör det. Och det ger mej mod att ta små steg själv.

    Gilla

  3. Hej! Blev så glad att du börjat skriva och hoppashoppasönskar att du vill och orkar fortsätta. Känner igen mig så mycket i dina tankar (och lynne?). Nu är jag hemma med 4-månaders och så tacksam för att få kika in i din vardag.

    Gilla

    1. Tack! Haha, vad det känns som att jag är ute med håven. Men på riktigt tack, blir så glad. Och jag orkar och vill. Ska bara hitta rätt sätt eller ton eller vad man säger.

      Gilla

  4. Din blogg är min absoluta favoritblogg, oavsett om det handlar om familjeliv, feministiska funderingar eller något annat mellan himmel och jord. Jag förstår att det inte går att skriva om allt i familjelivet nu när de stora barnen är stora, men jag kommer att fortsätta läsa bloggen för jag gillar ditt sätt att skriva, oavsett vad du skriver om. ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: