Phew

Aldrig har jag varit så glad över att ligga inne med en helt vanlig influensa. Eller vad det nu är. Mår bättre nu i alla fall. Inte minst för att jag fått krama på min BEBIS för första gången på nästan fyra hela dagar. Fy fan vilken tortyr det varit att inte få känna tyngden av Affe-Latte-klumpen i min famn, inte få trösta, mata, bära. Var på riktigt orolig över att han skulle glömma mig. Låter knäppt, absolut! Men fyra dagar är ju cirka en tiondel av hans liv.

Hur som helst, nu är ordningen återställd. Minus att Alf är förkyld och det är hemskt och som ni förstår kommer jag inte att sova i natt utan sitta bredvid honom och minutiöst övervaka den rossliga andningen.