Två månader in, rörig i skallen

Det här är Alf när han ska sova i vagnen för att jag ska hoppa upp i en gynstol och få en spiral. ”Han somnar när som helst va?” Nämen, det gick bra. Alltså med Alf, han var cool under mitt återbesök på MVC i dag. Vad som däremot inte gick bra var det med spiralen. Åh, vad gullig hon var, min barnmorska. Försökte avleda mig genom att fråga vad jag skulle göra senare på dagen och sådant. Men det gick bara inte. Jag var på vippen att både gråta och svimma. Gråtsvimma. Jag vet inte om det är pga missfallet och alla utgrävningar som skedde i samband med det, och allt som forsade ur mig när det grävdes, men jag tycker att det är så extremt obehagligt. Särskilt det där öppningsinstrumentet. Den lille domkraften. Fy fan vad jag hatar det. Hon försökte tre gånger, men det gick inte att montera den lille kopparspiralen. Tydligen är min livmodertapp väldigt blyg och tillbakadragen så hon kunde knappt hitta den. Hon skulle behöva använda ett längre instrument och det tyckte hon att vi kunde göra en annan gång. Jag höll med.

Nu funderar jag på alternativa metoder. Har någon provat p-stav? Jag vill helst inte föra in hormoner i kroppen då jag är sjuk i hela huvudet. Obs, vet att man inte ska säga så, det var ett skoj. Men jag är så trött på att prata om min ångest, så jag testar andra namn.

I alla fall. Min barnmorska sa att p-staven har så lite hormoner, typ som ett p-piller i månaden, så det kanske skulle funka? Dessutom kan man tydligen slippa mensen då och det vore ju skönT.

Eller så kör jag vidare på metoden celibat och lutar mig mot att jag är över 40 och att det är en självlösande ekvation.

Annars då? Jag har försökt skriva blogg flera kvällar på raken, men vi har bestämt att den som ska ha Affe på natten också har kvällsjouren och det har varit en del spring, om en säger. Vi har börjat försöka införa rutiner och lägger honom för natten vid sju (eller så nära sju som möjligt när tröttheten infinner sig) och det fungerar ganska bra. Förutom de senaste nätterna (som varit mina) som varit väldigt röriga och skrikiga. Jag tackar och bockar återigen för att jag inte ammar och att vi delar på veckorna, för nu kan jag ändå tänka att ”i morgon får jag sova” och inte, som när jag ammade, ”om ett halvår får jag sova”. Det är bra, för bara några få nätter med upphackad tretimmarssömn har fått min hjärna att kännas sådär varm och stickig som den kändes när jag eventuellt var lite utbränd 2018.

Förutom de senaste nätterna lever vi ett gott life som fembarnsfamilj. Höll jag på att säga. Tre barn är det. Fem människor. Alf är två månader i dag och har eventuellt nästan gått igenom sin första utvecklingsfas. Jag tycker mig kunna skönja ett leende ibland och det är som att vi får mer och mer kontakt med honom. Vet att det ”ska” ske tidigare än så här, men han föddes ju tre veckor arla, så vi får ha tålamod.

Gud, jag har varit uppe hos Alf fyra gånger under författandet av detta. Nu bör jag nog gå och lägga mig bredvid honom, så att det blir närmre till nappitryckandet. (Ska bara göra kvälls-mise en placen först med flaskor, pulver, vattenkokare, blöjor osv.) Mmm, i morgon är det Nils som gör det och då får jag sova. Älskar att få sova.

Förresten läste min barnmorska högt ur min förlossningsjournal och tydligen förlorade jag 1,3 liter blod under förlossningen. Mycket ju!

22 reaktioner till “Två månader in, rörig i skallen

  1. Kort utvärdering av preventivmedel jag använt:

    Kopparspiral: krävde två försök att ens få in den. Sen hade jag så brutalrikliga blödningar att supertampong + binda blöddes igenom på en halvtimme. Fick anemi. (Som botades med järndropp i två omgångar.) Det finns tabletter att ta emot såna blödningar. De heter INTE zyklon-b, som en förvirrad Lisa frågade efter på apoteket! True story!

    Minipiller och P-piller: aldrig haft några problem med det, även om det verkligen ligger på modet nu att undvika hormoner. Kan inte ta längre, pga en mage som inte tar upp mediciner som den ska.

    P-stav: mensen försvann inte, men höll sig mer normal än med spiralen. Dock försvann sexlusten totalt, och det var jäkligt deppigt för alla inblandade.

    Steriliserad man: BÄSTA! Jag slipper göra nånting knasigt med min kropp, efter att ha tagit ansvar för anti-barnproduktionen i tusen år. (Och så kan han känna sig duktig också..)

    Gilla

    1. Åh jag är inne på samma spår. Låta mannen bli valack. Har kört hormonfritt dvs fertilitetsförståelse i 10 år och det har funkat bra men lägger också stort ansvar på kvinnan. Nu efter tre barn är jag sugen på att släppa ansvaret och slippa både hormoner och kondomer (som alltid är för gamla). Dock är min man inte jättesugen på ingreppet men ska ta en seriös diskussion när denna spädisperiod är över…

      Gilla

      1. Haha, vallack. Tänker på hästar när jag hör det, av någon anledning.

        Jag tror att det skulle funka att bara köra utan preventivmedel för oss pga det händer så sällan och efter år av att försöka få barn har jag koll på ägglossningen. Plus att jag ju är över 40. Men man vet ju aldrig, såklart.

        Gilla

  2. Jag hade p-stav i ett par år och det var toppen för mig! Inga biverkningar alls för min del och ingen mens heller. Håller dock med ovan och tycker att mannen kan gott ta över ansvaret 😀

    Gilla

    1. Men gud vad knäpp jag är, det var ju P-spruta jag hade inte P-stav. Nåja det funkade fint för mig i alla fall.

      Gilla

  3. Det där leendet alltså. Tjena vad jag minns att BVC frågade efter det. ”Har ni fått nåt litet leende än?”, ”Nä”.. 😦 Är min unge konstig nu? tänkte la jag. Men som du skriver: mitt barn var för tidigt född, 6 veckor. Så nä. Lugn i backarna. Nu skrattar han och ler när han vill, och så tycker jag det ska vara.

    Gilla

    1. Jamenvisst. Jag är inte särskilt stressad, även om jag längtar efter det. Hade det varit första barnet hade jag dock säkert blivit superstressad och tänkt att något var fel.

      Gilla

  4. Efter fyra barn minns jag inte längre om det var min man eller jag som tog initiativet till vasektomi. Vi gick igenom om han skulle ångra sig vid t.ex skilsmässa, eller hur vi skulle känna om ett eller flera av våra barn – Gud förbjude – dog. Men det var han som tyckte det var en bra idé till slut så jag behöver inte tänka på preventivmedel alls!

    Gilla

  5. Jag har haft p-stav minst tre omgångar (alltså 3*3 år). Jag har upplevt p-staven olika varje gång. En gång hade jag ingen mens alls på tre år. En gång hade jag oftast ingen mens men ibland. Nu har jag regelbundna men små blödningar, aldrig mensvärk. Supertydliga tecken på ägglossning (ökad sexlust, tjocka flytningar osv). Jag var utan preventivmedel i blott ett halvår (förutom när jag varit gravid eller försökt att bli men det har gått fort) och upplevde kanske att jag var lite mer ”svajig” utan p-stav och att staven alltså ”slätar ut” mitt humör. Mindre glädje och mindre vrede. Men det kan vara något jag bara inbillade mig. P-staven är enligt mig sjukt obehaglig att ta ut igen, varje gång har den typ växt fast i armen. Efter den jag har i armen nu får mannen ta ansvar för vårt skydd. Men i övrigt rekommenderar jag den.

    Gilla

  6. Åh, vad jag känner igen mig i känslan hos barnmorskan! Jag satte in en hormonspiral för ett år sedan och jag grät hela tiden. Den stackars barnmorskan blev så stressad av mig (även hon hon var jätteduktig på att inte visa det) att hon tappade spiralen i golvet och fick gå och hämta en ny mitt under ingreppet. Även om gynundersökningar aldrig varit roligt så tror jag att jag blivit extra känslig sedan vi gjorde ivf och jag genomgick tusen undersökningar/ingrepp (kändes det som), plus att det var då min endometrios upptäcktes så jag måste fortsätta gå på regelbundna undersökningar.

    Med det sagt så är jag jättenöjd med själva spiralen. Jag skulle helst slippa hormoner, men har fått detta rekommenderat pga endometriosen. Jag hade en hel del småblödningar de första månaderna, men nu blöder jag nästan inget.
    Tidigare har jag använt p-ring, det var jag nöjd med då men jag vet inte hur stor hormonmängd det är i dem jämfört med p-stav.

    Så skönt att ni delar på nätterna så att du får sova ibland i alla fall. Fy sjutton vad sömnbrist är förödande! (och jag som följt dig i många år vet ju att jag inte ens varit i närheten av den sömnbristen du har gått igenom tidigare, så jag kan bara föreställa mig hur det kan vara). Håller tummarna för bättre nätter framöver!

    Gilla

    1. Tack för jättefin kommentar!

      Fy vad hemskt det låter, med ditt isättande. Jag fattar att det blir extra triggande när man genomgått ivf och tvingats stå ut med alla procedurer som följer med det. Vad skönt att det i alla fall funkar bra nu, när den väl sitter där.

      Ja, att dela på veckorna från start har varit en sådan blessing. Jag märker att jag påverkas mycket mer av sömnlösa nätter nu, än när Ben och Bo var bebisar, så det är väldigt skönt att veta att jag får sova åtminstone tre av veckans sju nätter.

      Gilla

  7. Varför inte låta mannen i huset klippa sig? Görs i lokalbedövning, klipp, klipp sen är det klart på knappa 20 min. En behöver bara skydda sig fram till dess mannen kört x antal utlösningar och sedan testat att det inte finns några kvar.

    Gilla

  8. Ja varför ska det vara så svårt med preventivmedel!? Jag testade p-piller under drygt ett år och det dödade totalt min lust och tog år att komma tillbaka igen. Så nej tack hormoner. Sen dess har det blivit säkra perioder vilket kändes helt ok under ett par år när vi ändå visste vi ville ha barn och det inte skulle vara katastrof om det råkade bli en liten graviditet. Men nu, två barn senare (båda planerade och ingen som råkade bli till!) så är vi rätt nöjda för stunden… Så nu lutar det mer åt svinsäkra perioder men mestadels celibat. Känns sådär hållbart?

    Gilla

    1. Usch, jag åt p-piller i ungefär 15 år. Proppfull med hormoner och ett psykiskt mående som var minst sagt svajigt, helt ovetande om vad p-piller hade för biverkningar. Det känns verkligen inte aktuellt med hormonella preventivmedel nu.

      Gilla

  9. Jag har också en steriliserad man och tog ut min kopparspiral efter att han lämnat sitt spermaprov som visade att han var steril. Jag hade egentligen inga problem med kopparspiralen men tyckte det kändes orimligt att jag skulle fortsätta med återkommande insättningar och utgrävningsexpeditioner (så känns det när barnmorskan grottar sig in med hela händerna och påbörjar vad som känns som en upptäcksfärd efter kopparspiral på vift..) när vi är helt säkra att vi inte vill ha någon trea.

    Det var alltså mer en principfråga än något annat att han skulle sterilisera sig snarare än att jag skulle fortsätta ha ansvaret för vårt gemensamma beslut att inte få fler barn.

    Usch, nu när jag skriver det blir jag lite.. jamen, ledsen för att det var en principfråga för mig och att vi ens diskuterade (okej, bråkade) om det. Det borde – tänker jag så här i efterhand – väl vara självklart att det var vägen att gå. Det var nämligen ett så enkelt ingrepp och utan några biverkningar alls för honom. Not so much hur det varit för mig i flera år med spiraler och piller.

    Men! Med det sagt så fattar jag såklart om det inte är där ni är i era diskussioner och inte det beslut som känns rätt för er. Innan steriliseringen hade jag alltså kopparspiral vilket också fungerade fint.

    Kram! Hoppas ni hittar något bra som fungerar för er båda – och för er relation.

    Gilla

    1. Vilken fin kommentar, tack! Det är så knäppt att jag inte ens tänkt tanken på sterilisering. Att det är så självklart för mig att det är jag som ska skydda oss.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: