Koja, Affe, stressen, tvätten

Nej nu! Är det vår. 18 grader och sol i Göteborg och jag har hängt tvätt utomhus. Nåde den som kommer med mer snö på mig nu. Är så redo för att inte tvinga ner Affe i overallen när vi ska ut och rulla vagn för att hämta Ben i skolan. Ge mig mer av detta väder! Allt blir enklare!

För annars är det rätt mycket kämp just nu tbh. I ”morse” ville Alf gå upp klockan 4:30 och det gick ej att få honom på andra tankar. Denna arla uppstigning föranleddes av en natt med matning vid 22:30 (då jag la mig), 1:30 samt vid 3-rycket + en del övriga napptappsvakningar. Ändå känner jag på något sätt att jag inte ska klaga. Han har ju ändå som fattat vad som är natt och vad som är dag. Jag vet att det kan vara så mycket värre. Men jag är också di 40 den här gången och gud vad påverkad jag blir av sömnbristen. Plus att dagarna är rätt mycket som den osminkade sanningen gör gällande i bilden ovan. Den lilla kroppen är så spänd, så spänd. Och jag har så lite tålamod kvar för alla andra barn. Men jag hoppas och tror att de inte drabbas så hårt. De är stora nog att fatta att jag är trött och att detta är undantagstillstånd. Hoppas jag.

Men det är goa stunder också. Han smajlar rätt mycket, Alf …

… och så kan jag emellanåt få göra saker för mig själv, trots att han är vaken. Som att äta frukost och svara på mejl på golvet.

Eller gå på toa.

Kul, också, är att han är i fasen då han har a million different looks. Här tycker jag till exempel att han är väldigt lik Claes Malmberg.

En sak som inte förändrar utseende är vårt hem, hur mycket jag än försöker plocka och göra det fint, när Alf tillåter. Här var det nyss rena ytor, men sedan bestämde sig Ben för att städa och rensa ur sitt skåp. Det är ju bra och så, men vi måste jobba på det här med att komma till avslut.

Det känns inte som att jag gör så mycket annat just nu än att plocka och städa efter övriga familjemedlemmar, natta och mata barn och rengöra nappflaskor. Kommer liksom inte ikapp och vet väl egentligen att det är omöjligt och att jag måste jobba med acceptansen. Men jag mår inte bra när det är kaos runt mig eller när det inte finns rena kläder eller någorlunda planering kring maten, så det är svårt. Vår parterapeut tyckte att jag pratade för snabbt när vi var där sist och undrade om jag var stressad.

”Jag är alltid stressad.”

”Men det är ju inte bra.”

”Nej.”

Och så undrade hon när jag får slappna av och jag får ju faktiskt det de tre kvällar i veckan då jag vet att Nils ska ta natten och således också kvällen, med Alf, och jag kan bada badkar. Det sa jag till henne. Hon tyckte att jag skulle slappna av fler gånger. Och i lördags kom jag på ett tillfälle till. När Ben har simskola och jag väntar i cafeterian. Det är en lugn stund. Det ska jag säga till henne nästa gång.

Annat som hänt är att jag och Nils äntligen fått se vad Ben och Bo och deras kompisar pysslar med i skogen. De har byggt ett läger, i vilket de leker Warriors. Ibland får de med sig pannkaksmatsäck och så är de ute hela dagen. Det är underbart.

De har gjort så fint med krokar och allt. Hur sommaren än kommer att bli, pandemimässigt, så känns det som att de är covered med det här bygget och skogen runt omkring, det är fint.