Dagen i bilder

I dag vaknade jag klockan 6:20 och det är ingen dum tid att vakna, när man har bebis, men morgonen föregicks av en natt då Alf vaknade och var ledsen en gång var 45:e minut och det gjorde att jag inte sov i natt. Det är så svårt att somna om sådana nätter. Men men. Det är en fas som jag väljer att förklara med utvecklingssprång och tandsprickning och när han väl vaknade för dagen var han så här glad. Och då är ju det mesta glömt.

Sedan följde en tråkig stund när jag och Nils blev ovänner. Jag ville att han skulle ta Alf så att jag fick vara själv en stund och han tyckte att jag skulle ta honom. Är det inte vad bebislivet går ut på, relationsmässigt? Att bråka om vem som får sova minst eller mest. Jag gjorde i alla fall frukost till Ben. Knäcke med nutella, yoghurt med flingor, melon och äppeljuice.

Och frukost till mig själv. När jag känner mig ouppskattad (NB: jag har tagit alla nätter med Alf under sommaren, pga anledningar, och vi har delat lika på sovmorgnarna, jag tyckte att jag hade rätt att lämna Alf till Nils efter en sömnlös natt) gör jag gärna något fint för mig själv, som god frukost med levande ljus, för att berätta för mig att någon ändå uppskattar mig. Även om det är jag själv.

Och Alf. Ja, han är mest nöjd hela tiden (dagtid). Fan vad jag älskar den här fula gåstolen.

Efter frukostgröt för mycket små barn kollade vi på SVT Barn med Ben en stund. Jag var så trött att … Det är verkligen värre att inte få sova som 41-åring än som 30-åring. Obvious truths kanske, men nu är det som sagt en tröttmössa som skriver och då blir det lite.

Sedan var det förmiddagsvila och då gäller det att passa på. I dag hann jag duscha, sminka mig och ta bort gammalt nagellack. När 29 minuter gått var han färdigsoven och så här glad.

Jag är föräldraledig på heltid i väntan på besked gällande företaget (Nils jobb var sjysta och lät honom gå tillbaka till jobbet med kort varsel). Men i dag var jag tvungen att åka in en sväng för att hämta lite grejer.

Här är mitt jobb.

Kajsa var där och tog selfies med Alf och Ben. Så gott att se henne. Vi pratar ju om allt varenda dag och nu var det flera veckor sedan.

Vi stannade till dess att Kaffe började protestera och då kastade vi oss in i bilen. Fan vad gott det är med en förutsägbar bebis. Jag tänkte att han behövde sova och en sekund efter att vi satt oss i bilen zzz.

För att dra ut på bilfärden, och för att det var enkelt och gott, körde vi via Max drive through för lunch. Som intogs framför teven. Jag tillåter väldigt mycket när jag är väldigt utmattad.

När Kaffe-Latte vaknat fick han mat. Han är ett halvår nu och får prova olika burkar. Rotfruktsgryta fick 2 av fem. Eller kanske 1. Han åt max två matskedar.

Sedan tog vi en promenix till Bens kompisar som bor några gator bort.

Jag och Affe gick hem och vilade. Alf sov i TVÅ TIMMAR på mig. Detta har inte hänt sedan han var spädis. Han sover liksom alltid max 38 minuter när han dagvilar. En otrolig upplevelse. Och jag fick mig också en timmes sömn till livs mmm.

Vid fem eller så kom Nils hem och jag försökte sminka bort tröttheten. Samt upptäckte att min egenklippta lugg var sned. Men om man håller upp den lite så.

Jag tog en spårvagn in till Kino för öl med Kajsa. Fint där. Sedan åkte jag kollektivtrafik i hundra år för att komma hem och nu sitter jag i köket och kollar (om) Bron. Allt är fint. Jag har tur.