När livet får handla om att göra de man lever med så glada som man kan göra dem

Jag upplever, det senaste, att jag inte har något att säga. Det är så svårt att förstå hur jag ska kunna säga något av vikt, med tanke på att ingenting spelar någonting roll nu, förutom att stävja den globala uppvärmningen och att hjälpa människor att fly från farliga platser och sedermera lösa konflikter och motverka terror.

Jag tänker så mycket på att våra barn kommer att säga ”men ni visste ju, varför gjorde ni inget?” att jag nästan blir sjuk.

Men för att inte bli katatonisk så vill jag skriva något. Jag skriver om sommaren och det jag tyckte jag bäst med den.

Det var när Nils fyllde 40. Jag hade planerat och funderat ganska länge. Framförallt kring frågorna ”vad får man göra, pandemimässigt? och ”kommer vårt spädbarn att vara res-bart, bortlämnar-bart eller ingetdera?”.

Ett tag tänkte jag att vi skulle åka tåg till Berlin, allihopa. Det fick stekas pga båda frågeställningarna ovan.

Sedan tänkte jag köpa en ny dator till Nils, för det vet jag att han önskar sig. Men efter att ha kollat med hans gamingvänner insåg jag att jag aldrig kan köpa det han vill ha, för han är så indie vad gäller datorer att ”he listens to bands that don’t even exist yet”.

Men så tänkte jag på vad hans absoluta dröm är, materiellt, och planerade kring det. Vi får inte plats i vår bil längre, då vi har en minicooper och tre barn varav två sitter i barnstol. Nils önskar sig en elektrisk Multivan. Det är som en uppdaterad folkabuss som man kan svänga runt sätena i och göra säng eller matplats av och de är verkligen, VERKLIGEN, dyrare än vad vi har råd med. Så jag hyrde en. Fast inte en elektrisk, för de finns inte ens än.

Men allt började med att Nils några dagar före själva födelsedagen överraskades med paket när han kom ner från sin extra långa sovmorgon. Jag gav honom en skivspelarutrustning (lp-spelare, förstärkare och högtalare) och paketen var lite för stora för att ta med ut på tur. Han blev jätteglad och jag var jätteglad över att ha en vän vars son är expert på ljud efter sin tid på hifi-klubben. Jag kunde bara ge vännens son min budget och så fick jag skräddarsydda tips. Så skönt att slippa åka till ljudbutik och visa sin okunskap.

Sedan fick Nils veta att han, jag, Alf och Ben skulle ut på tur och så körde jag oss till biluthyraren i Mölndal och den låg tyvärr vägg i vägg med en Wolksvagen-butik, så jag fick be Nils att omedelbart sänka sina förväntningar. (Någon sekund trodde han att jag tagit husrenoverarpengarna och köpt en Multivan.) Men han blev ändå väldigt glad över att få veta att han skulle få testa sin drömbil i en vecka.

Vi började med att köra hem Bossas kompis Mika till Orust. Här har vi snurrat sätena och skapat oss ett burger king-café.

Mikas föräldrar hade förberett fir. Så fint!

Sedan rullade vi genom Bohuslän och hade fina vyer utanför Folkafönstret.

Nils visste ingenting om vad jag hade planerat, utan fick veta längs med vägen. Första stoppet var ett AirBnB utanför Ljungskile där vi fick en katt på köpet.

Det var ett kanonboende med fullt barnutrustad trädgård.

Och havsglimt.

Dagen därpå tog vi Multin …

… och körde till Pilane gravfält på Tjörn och skulpturutställningen där.

Det var så oerhört, oerhört vackert. Berg, skog och hav. Jag blev faktiskt lite tagen.

Ben for size comparison. Det var stooora statyer.

När vi ändå var på Tjörn åkte vi till Akvarellmuséet. Jag har varit där förut, men aldrig förstått att det ligger en badplats alldeles intill.

Det blev mycket av den här varan, under den här roadtrippen. Ben får äta mjölk igen (konstaterat fri från allergi) och vi testar lite spannmål ibland. Verkar gå helt okej. Gud vad skönt det vore om han kunde få bli helt fri från problem med maten.

Sommardröm glasscafé har Bohusläns största utbud av glass, så det var vi tvungna att testa. De hade min bästa sort, saffransglass, vilket gjorde mig nöjd och resten av familjen tveksamma.

I Skärhamn finns även en restaurang som serverar det här. Läs texten och berätta för mig om ni reagerar på något särskilt. Om kanske tiden är lite ur led?

Efter ett par dagar bytte vi location, till Flatön väster om Orust och ett helt fantastiskt AirBnB som vi definitivt ska boka en vecka nästa år, om tillfälle ges. Det var kaniner att klappa för barnen, en strand bakom huset och ett extremt fint boende med de vänligaste värdarna jag träffat. Här fick Nils vakna på själva födelsedagen.

På morgonen, efter (ytterligare) presentutdelning, avslöjade jag att vi skulle fira dagen på Nordens ark. Vad jag inte berättade var att hans föräldrar och bror skulle komma dit och vara med. Han blev väldigt överraskad och glad när de dök upp strax efter att vi gjort entré. Föräldrarna hade kört från Halmstad. Här är farmor med Affe.

Jag och Nils och sedan jag och Nils och barnen har varit många gånger på Nordens ark. Varje gång tar jag och Nils en bild på samma utkiksplats. Så här såg vi ut i år.

Så här såg vi ut för 11 år sedan, när jag fyllde 30.

Efteråt åkte vi allihop till Hunnebostrand och åt middag på Perssons på kajen.

Följt av glass. Det är ingen som försöker kidnappa Alf, det är Nils bror Johan som tar en tur med honom.

Sedan vände vi tillbaka mot Flatön och det var så här fint när vi väntade på bilfärjan. I huset kunde vi föra Alf sovande från bil direkt till säng och det har vi aldrig lyckats med förut, med något barn. Jag och Nils avslutade med att dricka jättestark belgisk öl och kolla på Hålet på Netflix och den var verkligen som inget vi sett förut.