Huset sväller, Affe växer, firman krymper

Jag har inte kunnat blogga (gud vad många gånger jag inlett så under dessa 12 år av blogg, inser jag), för det har hänt så mycket och det har involverat fler än jag (Nils, ursprungsfamiljen, Kajsa) och om jag inte kan/får skriva exakt vad som pågår i huvudet så låser det sig. Jenny, Den därFortsätt läsa ”Huset sväller, Affe växer, firman krymper”

När livet får handla om att göra de man lever med så glada som man kan göra dem

Jag upplever, det senaste, att jag inte har något att säga. Det är så svårt att förstå hur jag ska kunna säga något av vikt, med tanke på att ingenting spelar någonting roll nu, förutom att stävja den globala uppvärmningen och att hjälpa människor att fly från farliga platser och sedermera lösa konflikter och motverkaFortsätt läsa ”När livet får handla om att göra de man lever med så glada som man kan göra dem”

Kalas, kalas och krallighet

Vi har haft kalasvecka, för Ben har fyllt åtta år. Hurra! Ben sa i söndags, när han skulle somna, att helgen var den bästa i hans liv – ever. Det är såklart allt som betyder något. Men jag har tyvärr blivit utbränd på kuppen, för i år fixade jag nästan allt inför de, enligt traditionen, tvåFortsätt läsa ”Kalas, kalas och krallighet”