Stackars Nils, men fin förvaring

Här är tre bilden som är symptomatiska för min kväll. Använde jag ordet symptomatisk på riktigt vis nu?  Nils gick hem vid lunch, för han kände sig risig. När jag kom hem låg han däckad i nästan 40 graders feber. Jag utsåg mig själv till clementin- och isvattengeneral. Vår granne försökte borra sönder hela husetFortsätt läsa ”Stackars Nils, men fin förvaring”

Inte en enda tråkig klapp

Trots att det inte är särskilt kul att fira jul med mig (jag sitter ju mest och har ångest i ett hörn) fick jag väldigt fina klappar i år.  Som miniugnsformar till löksoppa, crème brûlée, potatisgratänger osv.   Bowie på vinyl.  Proffsig stekpanna och ugnstermometer.  Väldigt varma skor som ska tåla minus 40 grader. SuckFortsätt läsa ”Inte en enda tråkig klapp”

Bossas tvåårspresenter

Högblankt piano och farlig haj. IKEA-kök. Tillbehör till köket (varav det mesta är på vift i lägenheten).  Duplobuss med massa tillbehör och passagerare (varav det mesta även här är på vift). Två särdeles fina böcker. Fotboll och snabba skor.  Kläder, som var lite för stora och byttes mot ett par helbra fodrade manchesterbrax. Och denFortsätt läsa ”Bossas tvåårspresenter”

Och jag har redan hoppat i mystrosorna och mjuk t-shirt och satt mig vid dattan med en god öl

En möjsig sak med att jobba igen är onekligen fredagskänslan som uppstår när det … ja, blir fredag. I dag firade vi in helgen med en after work på Ritz (Bossa fick pommes med aioli till middag … jaja) och sedan kom jag hem till den här leveransen i brevlådan. Nytt nummer av ETC ochFortsätt läsa ”Och jag har redan hoppat i mystrosorna och mjuk t-shirt och satt mig vid dattan med en god öl”

Häng och stol och så vidare

Ibland känns det som att jag bara diskar hela livet. Men jag gör ju faktiskt annat också! Som i dag. Först hängde jag med de här två plus Ylva och bevittnade bland annat hur hagalen Bossa kan vara när det gäller andras nappar. Sedan kom Bossas farfar och hälsade på och tog med hela vårFortsätt läsa ”Häng och stol och så vidare”

Hon blir så bortskämd, den lilla. Eller vi blir det…

Jag har väl sagt att skaffa barn är som en gift that keeps on giving? Alltså bokstavligen talat. Vi får fortfarande Bossapresenter vart vi vänder oss. Kläder i storlek 74 (Bossas nästa size) från mormor (vänster) och farmor (höger). Finaste barnsångboken från min kusin Johanna med familj. Den här sjöng jag ur i går närFortsätt läsa ”Hon blir så bortskämd, den lilla. Eller vi blir det…”