Wii, ooooh, BRAAAA, JAAAAA

Alltså två av programledarna. Jag tycker att det som gör en tv-person bra är att den inte är skraj för tysta sekunder. Christine Meltzer blir ju helt panisk när hon inte minns exakt vad som står i manuskorten. Så då fyller hon ut med omotiverade JAAAA och BRAAA och WIII medan hon bläddrar förtvivlat. DetFortsätt läsa ”Wii, ooooh, BRAAAA, JAAAAA”

Dagen

Efter frukost på stan med Ylva och Widy lärde jag mig att två kvällstidningar och en bilaga räcker i nästan en hel Liverpool-Everton-match på puben. Sedan hittade jag tillbaka till min käraste sysselsättning. Att sova mitt på dagen. Jag älskar när huvudpersonskillen i Miranda Julys film ”You, me and everyone we know” förklarar vad hanFortsätt läsa ”Dagen”

Varje avsnitt är en och en halv timme långt, därtill!

Jag har verkligen ingenting att säga, så jag citerar Elizabeth från min nya favoritserie Bachelor – on the wings of love (det är alltså vanliga Bachelor, fast fjortonde säsongen): ”I’m not just one colour. I’m all the colours of the rainbow.” I lördags tittade jag på fyra och en halv timme på raken.